År 1968 hittade Folke Andersson i Sandarne en viva, som han uppfattade som grusviva vid Melins kulle söder om Sandarnes idrottsplats. Belägg lades i hans herbarium. 1979 fick Åke Ågren veta detta och såg fröställningar på platsen. Våren 1983 var gynnsam, med omväxlande regn och värme, och flera tusen vivor växte upp vid Melins kulle. Samtidigt kom rikligt med grusviva upp på Västra berget i Söderhamn, vilket möjliggjorde jämförelser. Åke kom fram till att vivan vid Melins kulle var sandviva. Sandvivan växte där 1983 tillsammans med femfingerört, rockentrav, sandnarv, vårförgätmigej, vårveronika och klofibbla. Fyndet, som var det första och fortfarande enda i Hälsingland och Sverige, beskrevs av Ågren (1984) och Ågren m.fl. (2004). Marken på fyndplatsen har först använts för jordbruk. Järnväg drogs därigenom i början av 1900-talet. Under 1940-talet tog man bort matjord så att finkornig sand­jord blottades. Småningom har perenna gräs, örter och gles tallskog ökat på platsen. Artens äldre historia på lokalen kommer troligen att förbli en gåta, men dess framtid tycks vara beroende av att sanden på något vis blottas. Sandviva blommar något före grusviva.