Asken förökar sig rikligt med frö, både där den växer vild i sumpskog och planterad på tomter. I sluten grandominerad skog kommer de flesta plantorna inte över några centimeters höjd men i lövdominerad skog bildar den ofta täta och höga slybestånd. Fröna sprids med vinden, och även med vatten. Det finns enstaka små askträd och askplantor längs havsstränderna inom några km från Långvindsåns mynning i Enånger, troligen kommande från planterade askar vid Långvinds bruk. En liten ask växer på stranden av Djupasjön i Segersta, en utvidg­ning av Ljusnan. Enstaka äldre planterade askar finns uppströms om denna lokal, i anslutning till bebyggelse. Asken blir lika hög som asp, björk och andra lövträd i skogen, men sällan särskilt grov. Den saknar utlöpare men efter avverkning skjuter den skott från stubben. Den tål beskärning, hamling, men spelade i Hälsingland en obetydlig roll som källa till vinterfoder.
Asken slår ut ungefär samtidigt med eken, långt efter de flesta andra lövträd. Lönnen är då överblommad, häggen fullt lövad och blommande, och rönnen har vitnande blomknoppar. Trots denna sena start dödas askbladen ibland (t.ex. 2001) av den sista vårfrosten. Bladresterna svartnar då och hänger, men några veckor senare har nya blad utvecklats. Asken blommar samtidigt som dess löv spricker ut, i slutet av vitsippans tid. De flesta blommorna sitter högt och är svåra att se. Asken har namn om sig att fälla sina löv tidigt, men den behåller ofta sin grönska när björkar och lönnar skiftar till gult och rött. Vissa träd utvecklar vissa år stark gul färg på löven innan de faller, men det är vanligt att de faller ljusgröna.

Vissa av svamparna på askved är specialister på arten, till exempel fläckticka Skeletocutis nivea på grenar på mark. Det nordligaste fyndet i Sverige av rostticka Phellinus ferruginosus är gjort på ask vid Skärjån i Skog. Under decennierna kring 2000 har askskott­­sjukan, som förorsakas av ask­skottesjuksvamp Hy­meno­­­scyphus ­fraxineus, etablerat sig och blivit ett starkt hot mot de vilda askförekomsterna även i Hälsingland. Till exempel har de flesta vilda askarna vid Skärjån, Storröjningsmoran och på Hornslandet dött. Små eller stora skott drabbas, bladen vissnar och hela skottet dör. Det finns dock stora skillnader mellan olika träd i ett bestånd. På vissa kan mer än hälften av kronan vara död, medan grannarna är tämligen oskadade, tydande på variabel resistens mot sjukdomen. Träd som växer isolerade klarar sig bättre från smittan, till exempel ett litet träd på stranden av Djupasjön i Segersta, en stor planterad ask i Rengsjö och träden vid Hassela kyrka, som fortfarande 2014 såg friska ut.