Smaldunört övervintrar i form av små och tämligen smalbladiga gröna rosetter. Dessa bildas under sensommaren på basen av det blommande skottet, mer eller mindre nedsänkta i mossan. Detta innebär att en eller ett par nya stjälkar kommer upp på samma ställe som fjolårsstjälken varje år, till skillnad från kärrdunörten, som bildar övervintringsknoppar i ändan på decimeterlånga tunna utlöpare och därför skjuter upp stjälkar på nya ställen inom sin lokal. Bladen på smaldunört är smalare än på kärrdunört, men när tveksamhet råder, och om man finner växten under senare delen av sommaren, är dessa övervintringsknoppar säkra kännetecken som gör det möjligt att hålla arterna isär.
Smaldunört har setts blomma så sent som i ljungens tid.
Ekologi
Smaldunörtens avsaknad av utlöpare medför att den är beroende av rik tillförsel av mineralnäring via vattnet, och konstant vattennivå. Den är starkt knuten till vatten med högt pH-värde, och därmed till kalkhaltig berggrund. I Hälsingland är den specialiserad på källor på myrar eller källpåverkad mark nära bäckar. Av alla dess lokaler är 46 % vid en bäck. Smaldunört växer oftast i ett ganska fast och inte så tjockt mosstäcke och antalet skott på varje ställe brukar vara litet.
Variation
Vita blommor har påträffats på Måndagsberget i Ljusdal.
Utbredning
Artens beroende av kalkhaltig berggrund framgår redan av dess koncentration till Lostrakten. Även ett par av dess andra lokaler har anknytning till känd kalkhaltig berggrund, den i Näsberget i Ramsjö och den på Östermyrorna i Ovanåker. Lokalen vid Kilsbäck i Undersvik är däremot överraskande, troligen tillkommen genom källflöde ur en okänd lokal förekomst av basiskt berg (Delin 1991d).
38 aktuella lokaler i 10 församlingar. 12 gamla uppgifter från 4 församlingar.
Referenser
Birger, Selim 1908a: Härjedalens kärlväxter. Stockholm.
Delin, Anders 1991d: Ett hektar Los i Undersvik. VÄX 1/1991: 39-42.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
utom de 20 i Los: Bollnäs Undersvik Extremrikkärr vid Kilsbäcken, 100 m S om Högmyren, 68320 15245, 1990, 1991, 1998 (DIN); Hudiksvall Bjuråker vid Svågan, 68725 15325 (NWE enl. Wiström 1898); Härjedalen Ytterhogdal (Birger 1908a); Härnalampi, 68907 14761, litet rikkärr nedanför liten sluttning 1986 (BES); Remstjärn, 69016 14574, källa ovan tjärnen 1986 (DIN); Ängersjö Stensjön, 68628 14422, bäck och källkärr vid dess vänstra strand 1984 (DIN); N om Nyhem, 68776 14525, källdråg och bäck 1985 (MCA); Flöten, 68622 14506, rikkärr 1985 (PST); Flöten, 68623 14505, källkupol 1985 (PST); Ljusdal Färila Hoppströmmen, 68686 14873, kärr vid älven 1986 (RMW); Hovra, 68618 14970, bäckdrag sluttning mot älven 1987 (RMW); Ljusdal Måndagsberget, 68954 15089, gammal bördig gran-tallskog, bäck surdråg myr 2004 (DIN); Ramsjö Gåssjösvedjan, 68874 14809, 1934 (GLM i S); VNV Tevansjö på väg till Gåssjösvedjan, 68876 14814, ängsmark, hygge, surdråg 1988 (BES); Näsberget, vegetation vid bäck 2008 (DIN); Mellansjö myr N Klabbviken i Mellansjön, 69119 14938, kärr intermediärt-rik 1989 (PST); Nordanstig Hassela Myr vid Karabäcken, 68977 15292, intermediärt kärr 1987 (DIN); Ovanåker Alfta vid Österviken, Tälningen, 67900 14992, gräsmyr 1984 (SOL); Ovanåker Östermyrorna, 68098 14902, extremrikkärr 1982 (PST).
