En planta av blåsuga som sätts i en mager, ”naturlig” gräsmatta växer långsamt i storlek och blir mångårig, med många korta sidoskott. Den kan blomma efter två år. Efter sju år kan den ha givit upphov till många fröplantor som blommar, och många på tillväxt, alla inom några meters avstånd och de flesta nära moderplantan. En fröplanta behöver mer än ett år för att komma till blomning. Sernander (1901) observerade myror som bar på frön av blåsuga. Den blommar i skogsstjärnans tid. Rosetterna övervintrar i allmänhet helt gröna. En vinter med omväxlande tö och frost som 2007–2008 kan dock bladen skadas svårt. De övervintrade bladen ersätts av nya under sommaren.
Ekologi
Blåsuga är en av de allra skuggtåligaste arterna, som kan växa ensam i en barrmatta under tät granungskog på tidigare betesmark eller äng, till exempel vid Stugubacken i Hanebo och vid Södra Nordanbo i Alfta. Enstaka glesa och bleka blomställningar kan ses även i den miljön. Ett år efter skogsbranden i Hassela 2008 fanns en liten planta utan blomställning på brandfältet.
Blåsugans plats i naturlig eller kulturskapad vegetation är dunkel. I Bergsjö fanns den på 1960-talet i alla betesmarker. Man hittar den numera visserligen oftast i rester av det gamla kulturlandskapets gräsmarker, men den finns även i skog där djur har gått på skogsbete.
Utbredning
Blåsugan är sällsynt både i nordvästra Hälsingland och i kustsocknarna, men betydligt vanligare i ett bälte däremellan. I Söderhamns kommun har den eftersökts särskilt intensivt, men ändå under vår inventering hittats bara på två ställen, det ena vid ett gammalt gruvhål som nu är omgivet av tät skog. Från äldre tid finns dock något fler lokaler i kusttrakterna.
Den egendomliga utbredningen i Hälsingland matchar någorlunda utbredningen i grannlandskapen. I Medelpad finns blåsuga här och där i kustområdet (Lidberg & Lindström 2010), vilket anknyter till lokalerna i nordöstra Hälsingland. I Ångermanland finns den också i kusttrakterna. I Härjedalen är den sällsynt och tydligt koncentrerad till fjälltrakterna (Danielsson 1994). I Dalarna är den spridd över nästan hela landskapet, men mest i de södra delarna. I Gästrikland finns en utbredningslucka i norra delen av Gävle kommun (Ståhl 2016), som passar ihop med luckan i Söderhamn och kustsocknarna norr därom. Som för andra arter med ojämn utbredning får man misstänka att spridningssvårigheter kan spela in.
218 aktuella lokaler i 24 församlingar.
Referenser
Danielsson, Bengt 1994: Härjedalens kärlväxtflora. Lund.
Lidberg, Rolf & Lindström, Håkan 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget. Uppsala.
Sernander, Rutger 1901: I naturen iakttagen frötransport genom myror. I: Sernander, Rutger, Den Skandinaviska vegetationens spridningsbiologi: 236-246. Uppsala.
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. SBF-förlaget. Uppsala.
