Dvärgbjörk ser ut att vara långlivad där den står. En studie på Svalbard (Alsos m.fl. 2003) ger ett extremt exempel på detta. Det fanns inga grobara frön i marken där dvärgbjörk växte, vilket tolkades som att beståndet överlevt vegetativt från en avlägsen varmare klimatperiod.

Dvärgbjörk blommar i vitsippans tid, samtidigt med eller något tidigare än glasbjörk. Då blommar även snip, hjortron och rosling. Samtidigt bildar de framväxande bladen karakteristiska små strutar. När dvärgbjörken något senare har väl utvecklade blad har odon stora gröna knoppar medan porsens bladknoppar fortfarande är bruna. På högsommaren står dvärgbjörken i mörkgröna rader på flarkmyrarnas strängar. Veden är vit, medan ved på skvattram och pors av samma dimension är ljusgrön. Satta i vas kan grenar bilda rötter, som hos Salix-arterna. I höstfärgernas tid gulnar bladen och fälls rätt tidigt, så att dvärgbjörksriset kan stå tämligen kalt när glasbjörken är gul, aspen orange och rönnen djuporange.

Dvärgbjörken kan bilda hybrider med vårtbjörk och glasbjörk, och båda har påträffats i vårt landskap, se dessa.