Salttåg har, som flera andra tågarter, kraftiga jordstammar. Förmodligen gynnas arten av den erosion av vågor och is som havsstränderna utsätts för. Däremot är den inte särskilt konkurrenskraftig i hög vegetation. De övervintrande korta skotten är vita små piggar, till skillnad från de på stortåg, som är bjärt röda. Arten blommar i linneans tid. Blommorna fångar blicken redan när man ser dem med nakna ögat i stående ställning, men bör avnjutas med lupp. Deras röda pistiller med röda stora märken skiljer dem från de flesta tågarter.
Ekologi
Salttåg växer nästan bara på havsstrand och är i den vegetationen en av de tio mest frekvent noterade arterna. Den finns på de flesta typer av havsstrand, men är karakteristisk för den i Hälsingland vanliga exponerade blockstranden med stora eller små ytor av slät mullrik mark mellan blocken. Detta är ytor med artrik strandängsvegetation, där salttåg ingår, på de nedre delarna tillsammans med bland annat agnsäv och krypven samt på de övre med rödsvingel.
Utbredning
Salttåg finns längs hela Hälsinglands kust. De enda fynd som har gjorts på annan mark än havsstrand är vid Över-Lussmar i Norrala, på ett gårdstun 2 km från havet, i industriområdet vid Faxeholmen i Söderhamn, 200 m från havet, och vid Mållångsstuga i Alfta, på kulturmark nära en gammal båtled i ett långsträckt sjösystem. På den sistnämnda lokalen är arten liksom stubbtågen utgången (Olander 2008, muntl.).
175 lokaler i 15 församlingar.
