höstlåsbräken
Botrychium multifidum
Mer information om arten

Det är tydligt att höstlåsbräken koloniserar material som inte kan innehålla någon sporbank. Vi har sett den växa på ett upplag av bergmassor från ett kraftverksbygge. Detta var i Horrmund i Norra Dalarna. I Hälsingland är arten känd från 22 skogsbilvägar och vändplaner vid sådana, där den också kan vara inkommen nyligen med sporer. I vanlig skog har vi inte sett arten. Om den inte har spritts nyligen till skogsbilväg är alternativet att den kan ha förekommit på brandfält och bevarats i sporbanken, men detta har inte rapporterats i litteraturen. En grundlig sammanställning av särskilt den nordamerikanska litteraturen finns i D. Anderson (2005). Sporerna kan komma med vinden eller med djurspillning. Älg misstänks kunna medverka genom att beta den sporbärande delen av bladet (D. Anderson 2005).

I gräsmark, där höstlåsbräken tidigare inte observerats, inplanterades en planta av arten. Efter tre år uppkom en ny liten planta 2 dm från moderplantan, som hade bildat sporer varje år.

Vid Gröntjärn i Ljusdal hittades 2012 en planta av höstlåsbräken på strand som var dränkt 2001 och då befriades från dränkningskänslig vegetation, men som därefter hade varit blottlagd. På samma nivå växte många cirka 8-åriga tallar.

Sjutton år efter röjning på Bäckeskogsvallen, med avlägsnande av granskog och slåtter av hallon och nässlor, kom många små plantor av höstlåsbräken upp i den gräsmark som då hade ersatt den tidigare höga vegetationen (Johansson & Delin 2010).

En planta av höstlåsbräken har visats kunna bli hundra år gammal (Stevenson 1975). Jämförd med mån-, rut- och topplåsbräken visar också höstlåsbräken ett från år till år mer konstant antal synliga plantor. När märkta plantor kontrollerades årligen under 5 år återfanns 75 % av höstlåsbräkenplantorna varje år (Wernersson & Stridh 2003).

Genom att höstlåsbräken har ett övervintrande blad är det möjligt att se den vid nästan alla årstider. Det nya bladet visar sig i slutet av maj och växer långsamt till full storlek på högsommaren. Parallellt med det nya bladets framväxt gulnar och vissnar det gamla. Det har dock visat sig att det under en kort tid i början av sommaren kan saknas synliga blad på vissa plantor (Wernersson & Stridh 2003). Höstlåsbräken är lättast att upptäcka när dess sporbildande bladdel sticker upp. Den kan bli mer än 20 cm hög.

Sporspridningen börjar i september och fortsätter under oktober och troligen längre.

Ekologi

Tjugoen hälsingelokaler är på gammal gräsmark där någon form av slåtter eller bete har bedrivits.

Åtta hälsingelokaler för höstlåsbräken finns på strand av mindre eller större vatten, även vid havet. I nordvästra delarna av USA finns den mest på fuktig eller våt mark, ofta i närheten av öppet vatten (D. Anderson 2005). I Uppland finns höstlåsbräken på sandstrand vid havet (Almquist 1929b). Det förefaller sannolikt att strand är artens naturliga habitat i Hälsingland. Även fördelningen av äldre lokaler pekar i denna riktning.

Utbredning

Utbredningsbilden har en viss likhet med den för nordlåsbräken med en nordvästlig tendens men några kustlokaler.

64 aktuella lokaler i 17 församlingar. 63 gamla fynd i 24 församlingar.

Referenser

Almquist, Erik 1929b: Upplands vegetation och flora. Acta Phytogeogr. Suec. 1.

Anderson, David G. 2005: Botrychium multifidum (Gmel.) Rupr. (leathery grapefern): A Technical Conservation Assessment. USDA Forest Service. https://www.fs.usda.gov/Internet/FSE_DOCUMENTS/stelprdb5206969.pdf

Johansson, Maj & Delin, Anders 2010: Låsbräknar i restaurerad ängsflora på Bäckeskogsvallen i Ljusdal. VÄX 2/2010: 3-22.

Stevenson D.W. 1975: Taxonomic and morphological observations on Botrychium multifidum (Ophioglossaceae). Madroño 23(4): 198-204.

Wernersson, Börje och Stridh, Bengt 2003: Låsbräknar vid Gryttjesberget - 12 års uppföljning. VÄX 1/2003: 38-51.

karta