Grässtjärnblomma kommer upp från frö på naken jord och bland växtrester, till exempel i driftvall vid en strand. Den skjuter långa rotslående skott i gräshakmossa och klättrar upp emot fältskiktets topp och blommar där. Den kan växa under höga örter och under slutet trädtäcke, fast den utvecklas bäst i öppnare miljö. Arten blommar mest från skogsstjärnans till lingonens tid, men omblomning kan ses i lärkens tid. Hela skott, sidoskott eller basala delar av huvudskott övervintrar gröna. Frön av grässtjärnblomma har hittats i husgrund från perioden 0–600 e.Kr. i Forsa (Liedgren 1992).
Ekologi
I skog är grässtjärnblomma en stark indikator på tidigare kulturpåverkan, genom svedjebruk, slåtter eller bete. Den är tämligen allmän på stränder i jordbrukslandskapet och är en av de 10–15 mest noterade arterna på havsstrand. Den växer där gärna i driften, med till exempel kråkvicker och hallon, och förmår ta sig upp genom tjocka lager av växtrester. Arten är mycket mer frekvent i det kluster som beskriver sten- och blockstrand (63 %) än i det som svarar mot finkornigare substrat (27 %). Den är kvävegynnad och växer gärna på fågelskär.
Utbredning
Arten hör knappast till de starkt slåtter- eller betesgynnade, men är vanlig och vida spridd i kulturlandskapet. I de flesta kulturmarker är dess frekvens i området 50–70 %.
1819 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå