Axslinga har ett perennt jordstamssystem, rödaktiga stammar och vanligen fyra ganska styva blad i varje krans. Sannolikt gäller en del av de noteringar av arten som gjorts både i äldre tid och under inventeringen för Hälsinglands flora i stället knoppslinga, varför det är svårt att beskriva axslingans utbredning och ekologi. Under mer än en veckas inventering från båt i Långvind, Enånger med räfsa och lutherräfsa sågs hundratusentals exemplar av knoppslinga men endast en planta av axslinga i en tämligen exponerad vik, där den inte nådde upp till ytan. Fyndet stämmer väl överens med vad Stefan Ericsson skrev (2008), att arten växer både djupt och exponerat, att den är svårinventerad, och att endast få amatörer kan komma åt den (alltså att den hittas något lättare i samband med dykning).

Det finns dock säkra uppgifter från spridda lokaler längs hela kusten, från Kalvhararna och Storjungfrun i söder till Vitörarna i norr.