I skogsstjärnans tid har storven bara blad. Den blommar mycket senare än övriga venarter, i mjölkens eller ljungens tid. Där den växer tillsammans med krypven på havsstranden skiljer den sig inte bara genom att de överblommade vipporna är utspärrade utan även genom att stråna är gröna (inte rödaktiga som på krypven). Inget grönt övervintrar.
Ekologi
Storven växer dels på havsstrand, dels i åkrar och på annan kulturmark. Den är noterad på ungefär 20 % av listorna både från havsstrand och åkermark. Den uppges av von Hofsten (1985) växa som åkerogräs, ibland förväxlad med kvickrot. Den har utlöpare och tämligen breda blad. Som ogräs ser man den växa i åkerkanter, intill den plöjda ytan eller, glesare, tillsammans med grödan. På havsstrand växer den mest i skyddade lägen, liksom vass, som den kan växa tillsammans med, trots att vassen beskuggar den kraftigt. I vassen kan den dessutom samsas med strandmynta. Den växer mest i det nedersta strandbältet och kan bilda egna ’vassar’ och uppfylla en strandäng med sin rika blomning.
Enstaka observationer har gjorts även vid Ljusnans strand.
Utbredning
Storven är ovanlig i nordväst, med en notering i vardera av Voxna, Los, Kårböle och Ängersjö, och ingen i Ytterhogdal.
254 lokaler i 41 församlingar.
Referenser
Von Hofsten, Carl Gustaf 1985: Kemiska bekämpningsmedel. LTs förlag, Stockholm.
