Teveronika kan komma upp i traktorspår efter avverkning på trädbevuxen mark, som hundra år tidigare var jordbruksmark. Den blommar från skogsstjärnans till mjölkens tid. Bladen övervintrar gröna. Arten trivs och blommar på gräsmarker som slås, men förmår också växa i djup skugga under höga örter i bördig skog, även i sumpskog och vid källa. En del av denna förmåga förklaras av artens långa nedliggande och förgrenade stammar, som hjälper de delar av plantan som växer mörkt med näring från blad i ljusare miljö. Även genom tjocka lager av dött växtmaterial tar den sig upp med sina långa utlöpare.
Ekologi
Teveronika är en mycket tydlig kulturföljeslagare. Den kan saknas på avlägset belägna slåttermarker, men finns rikligt på de flesta gamla ogödslade slåtter- eller betesmarker. När dessa växer igen är den mycket uthållig. Teveronika har noterats med hög frekvens (84 %) i kulturgränsmarker och skogsbryn. Den är därmed en av de vanligaste arterna i jordbrukets gränsmarker men inte på åker. Den ses mer sällan i stads-, väg-, järnvägs- och industrimiljö. På grund av sin tolerans mot igenväxning finns den även i många miljöer som beskrivs som skog. I skog som aldrig har odlats upp finns den dock bara på gamla vägar och stigar. Den är ovanlig på strand i inlandet och saknas på havsstrand.
Utbredning
1815 lokaler i 45 församlingar.
