Hundäxing blommar i övergången mellan ekorrbärets och linneans tid och har mogna frön i ljungens tid. Basala skott övervintrar gröna. Den är en utpräglad gräsmarksväxt och kulturföljeslagare, som i Anvisning till jordbrukets förbättring (Anonym 1840) rekommenderades för insåning i stadigvarande äng. Den kom in till många odlingsmarker, även i nordväst och på hög höjd över havet och är uthållig där, trots att Hellström (1917) skrev att den liksom knylhavre var otillräckligt härdig i norr (avser hela Norrland). Den finns där alltså på många numer övergivna odlingsmarker, till exempel fäbodar. I den östra hälften av Hälsingland finns den även på annan kulturmark. Hundäxing saknas i naturlig vegetation, även på havsstrand. Om den visar sig i skog är det alltid på platser som har en äldre historia av stark kulturpåverkan. Den är mindre vanlig på skogsbilvägkanter.
Utbredning
Utbredningen är anmärkningsvärd därför att arten, trots att den är vanlig i östra halvan av landskapet, och trots att den finns på många ställen på övergivna odlingar i höglandet i nordväst, inte följer Ljusnandalen uppåt. Beträffande dess utbredningshistoria i Hälsingland ger Wiström (1898) sparsam information. Den uppges för Arbrå, Järvsö och Los. Den intressantaste anteckningen är Collinders: ”Arbrå, endast på en plats”. Tydligen var arten vid slutet av 1800-talet sällsynt där. Närmare 90 % av artens lokaler klassas i klusteranalysen som kultur- eller kulturgränsmark.
560 lokaler i 43 församlingar.
Referenser
Hänvisningen till Collinder saknar källa.
Anonym 1840: Anvisning till jordbrukets förbättring. Sammandrag af de mest godkända rön i denna kunskapsgren. L.J. Hjerta. Stockholm.
Hellström, Paul 1917: Norrlands jordbruk. Norrländskt handbibliotek 6. Uppsala.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
