Skogsklocka är beroende av årlig eller åtminstone ofta återkommande groning av frön. Många av plantorna kommer från nyligen mognade och spridda frön, men andra kommer från fröbanken, speciellt i vägkanter och vägdiken, när jord blottas i samband med vägunderhåll. Skogsklockan ses dock inte blomma på nygrävd jord, eftersom plantorna blommar tidigast på andra året. Frön sprider sig från de förvedade fröställningarna under minst två år i rad. Arten har en jämförelsevis liten fröbank i jorden (Ståhl 2005). En grävning kan resultera i att växttäcket under så lång tid förblir glest att flera generationer av plantor hinner komma upp. Genom ett etablerat gräshakmosstäcke kommer de inte upp, ej heller genom tjocka lager av dött växtmaterial. Förr i tiden var husdjurens tramp sannolikt viktigt för artens föryngring. De små plantor som bildas första året behåller sina blad gröna in i vintern, men vissa vintrar dödas bladen och ersätts av nya påföljande vår. Även plantor med 2–3 dm långa blad kan förlora dessa under vintern men skjuter snabbt nya. Blomställning utvecklas andra året eller något av de närmast följande, beroende på växtplatsens karaktär. Skogsklockan blommar samtidigt med skogsklöver och brudborste, i linneans tid. På en lokal kan vissa plantor ha ljusblå, och andra ha djupare blå blommor. Även mellan lokaler finns skillnader i ”medelfärg”. Plantorna är överblommade i mjölkens tid, och dör efter frösättningen. Rikligt med frö brukar bildas. Topparna av skogsklockans blomställningar betas ibland av kor och nya blommor kan utvecklas från stubben och blomma i höstfärgernas tid.
Ekologi
Skogsklocka har setts några gånger på hygge men aldrig i mogen skog. På hygge antar vi att den har kommit upp ur fröbanken där den har hamnat under den tid då skogsbete och annan starkare kulturpåverkan förekom i skogen. På två lokaler kan det tänkas att arten skulle kunna klara sig utan mänsklig påverkan, på hällar i Sjuberget i Alfta och i en brink med rasjord mot Ljusnan i Vallsta. För övrigt är den funnen endast på starkt kulturpåverkad mark, mest i vägdike, på vägslänt, i kantzon mellan åker och väg, mellan åker och skog, remsa mellan åkrar eller mellan väg och strand. På tre ställen har den setts i kraftledningsgata.
Utbredning
Vi känner många gamla lokaler, men de av oss funna är betydligt fler, vilket dock inte kan tolkas som ökning. Om arten tidigare var beroende av husdjuren tycks den nu skötas av Vägverkets och jordbrukets maskiner. (Bild i Natur och vegetation, sid. 542) Skogsklocka har funnits i många decennier på fyra platser i Järvsö. I en brant vägslänt vänd mot söder och väster i Bjuråker ökade antalet från 3 till över 300 exemplar mellan 1983 och 2012.
Utbredningsbilden är ovanlig. Arten är koncentrerad till ett bälte strax öster om mitten av landskapet. Det förhållandevis stora antalet gamla uppgifter (34 från 1800-talet) avviker från förhållandet i Gästrikland, där motsvarande antal är 8, medan antalet nutida lokaler är 133 (Ståhl 2016).
132 aktuella lokaler i 25 församlingar. 64 gamla uppgifter från 18 församlingar.
Referenser
Ståhl, Peter 2005: Skogsklockan - inventeringen 2004 och något om artens biologi. Svensk Bot. Tidskr. 99: 171-182.
Ståhl, Peter 2016: Gästriklands flora. Uppsala
