Alm finns vild, som relikt från en varmare tid, och även som förvildad från odlade träd. Förekomsten av två populationer med olika historia gör det svårt att rätt beskriva artens uppträdande i landskapet. En förenklad bild är att de vilda almarna är få och klena, ibland även låga, och växer i skogen, långt från både nuvarande och tidigare bebyggelse. Fröavkomma från planterade stora moderträd vid bebyggelse, hittas på tomter, längs vägar, järnvägar och på industrimark. Gränsdragningen mellan dessa bägge kategorier kompliceras av att det finns grova almar i Lindefallet i Enånger i skog som säkerligen ligger inom det gamla jordbrukets intresseområde. Vi uppfattar dem som vilda. Det finns också grova almar i almtäkten i Hamnäs i Skog, mitt i byn men möjligen vilda. Den förvildning av alm som pågår i tätorterna, genom frön som flyger omkring, har ännu inte givit upphov till några större träd.
Almen blommar redan i blåsippans tid. Blomningstiden är kort. Frukten är omogen i skogsstjärnans tid, mogen i linneans tid. I mjölkens tid är nästan alla frukter fallna. I tätorter rullar fröna längs gator och andra öppna ytor och kan färdas hundratals meter innan de fastnar och eventuellt gror. I skog är sådan spridning omöjlig. Kring en isolerad alm i skogen vid Krokbäcken i Lingbo finns almplantor bara upp till 20 m från moderträdet. Lönn- och askfrön beter sig annorlunda. De brukar sitta kvar efter lövfällningen och småningom under vintern lossna, och kan ibland transporteras längre på snötäcket. Almens blad blir sällan röda, men gulnar innan de faller.
På några vilda almlokaler har stammar avverkats. Stammarna förnyas i stor utsträckning genom skottskjutning från stubben. Förökning från frö är lokalt riklig, men alm är lika begärlig för klövvilt som rönn. På lokalen vid Krokbäcken i Lingbo (Delin 2004g) står massor av upp till fingergrova stammar i storlekar från knähöjd till manshöjd, de flesta svårt betade och bromsade i sin tillväxt. Där finns emellertid även trädformiga almar, som vuxit upp på jordmassor som lagts upp vid sidan av bäcken i samband med dikning för länge sedan.
Alla vilda almar utom de på Storjungfrun växer vid bäckar i skog. Vild alm är sällsyntare än vild lönn och lind men har liknande ståndortskrav som dessa. Två eller tre av arterna förekommer ibland tillsammans. Vid Gottland i Delsbo (Lenaeus 1764) finns för närvarande stammar med upp till 25 cm diameter, uppkomna efter avverkning omkring år 1925 (Blomqvist & Börjars 1980). Vid Krokbäcken i Lingbo finns en 25 cm grov stam. På övriga inlandslokaler är vilda almar klenare, ibland buskformiga. Alm klarar sig tämligen väl i sluten grandominerad skog, men gynnas starkt av utglesning av granbeståndet.
Almarna på ön Storjungfrun utanför Söderhamn växer nära stranden. Den lilla almen på skäret Lillskvalpet, intill Storjungfruns exponerade östra strand, är det enda trädet på skäret, livskraftig men också långsamväxande. Den är bara drygt 2 m hög efter mycket mer än 50 år.
I Hamnäs har många grenar, stammar och en del hela träd dödats av något som möjligen kan vara almsjuka, men man kan också ana tecken på övervunnen skada, och regeneration från oskadade delar pågår. Övriga almbestånd har inte visat tecken på att vara angripna. Visserligen fanns vid Gottland år 2006 massor av död almved, men de levande stammarna var fler än de döda, och upphovet till den döda almveden kan vara självgallring i ett tätnande bestånd. Möjligen befinner sig almarna i nordväst så långt från härdar av almsjuka att smittspridningen uteblir.
Utbredning
11 sannolikt spontana aktuella förekomster i 7 församlingar. 10 gamla noteringar i 8 församlingar. (8 av dessa även aktuella)
Referenser
Andersson, Gunnar & Birger, Selim 1912: Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. Norrländskt handbibliotek V, Uppsala & Stockholm.
Arnborg, Tore 1951b: Från skog och äng vid Dellarna. I: Arnborg, Tore & Curry-Lindahl, Kai (red.), Natur i Hälsingland och Härjedalen: 281-288. Göteborg.
Blomqvist, Sigfrid & Börjars, Elof 1980: Arboretum Valls hage. Silvanum, Gävle.
Delin, Anders 2004g: Alm och hassel vid Krokbäcken i Lingbo spontan? VÄX 3/2004: 3-4.
Halden, Bertil E. 1928: Asken (Fraxinus excelsior L.) vid sin svenska nordgräns. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 26: 846-881.
Hartman, Carl Johan 1854: Gränserna för några växter utvidgade i Sverige. Bot. Notiser 1854: 53-54.
Holmgren, Anders 1909: Bidrag till kännedomen om almens nordliga reliktförekomster. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 7: 57-78.
Lenaeus, Canutus Nicolai 1764: Delsboa illustrata. Stockholm. (Nyutgåva med moderniserad stavning 2008. Anne Brugge, Stig Dahlfors och Winberg Bokproduktion, Hudiksvall.)
Lindén, Petrus & Danmans, Ingeborg 1937: Växtvärlden. I: Johansson, O.: Ovanåker. En Norrlandssockens öden genom seklerna: 61-68. Bollnäs.
Wahlenberg, Göran 1811: Rön om Springkällors temperatur och Växternas förhållande uti rikets norra provincer anstälda i afsigt att bestämma climatet. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens handlingar Jan., Feb. Mart. 1811: 19-54.
Wiström, Johan Alfred 1864: Naturalhistoriska anteckningar under vandringar i Hudiksvalls-trakten samt en del af Ljusnedalen inom Helsingland. Redogörelse för Hudiksvalls högre Elementarläroverk under läseåret 1863-1864. Hudiksvall.
Wiström, Johan Alfred 1867: Provinsen Helsinglands fanerogama vexter och ormbunkar. Gefle.
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
Lokaler
sannolikt spontana förekomster: Bollnäs Segersta Lillanda, 6795 1544 (Hartman, R.W. 1854); Hudiksvall Delsbo Gottland, 6857 1531, 1756 (Lenaeus 1764), 1950 och 1964 (ZSM), = 2.5 km S om Åbo by (KZB enl. Arnborg 1951a), från 685733 153086 till 685745 153109, 2006 (DIN); Gryttjesbergen, Storbron, 6854 1528 (Lenæus 1764), många insaml. 1846–1949 med belägg i GB, S och UPS, 1980 (DIN); Enånger Lindefallet, 6818 1557, ymn. (Wiström 1867), 1946 (GHK i S), 1951 (ZSM), 68185 15572, 1979 (DIN); Hudiksvall spontan? (Wiström 1864); Ljusdal Los Lindbäcken, 68386 14780 (CEK enl. Andersson & Birger 1912), = Lilltjärnsbäcken 1937 (NSJ i S); Lindbäcken (från Lindbäckstjärn till Västersjön), 68386 14780, en klen stam med skott från basen 2007 (JHE), några almplantor som verkade vara stubbskott efter större, för många år sedan, avverkad alm 2011 (JHE); Nordanstig Harmånger Stocka, 6865 1589, spontan? (Wiström 1898); Ockelbo Lingbo Krokbäcken, Lingbo 3:8, 67712 15451, 2001 (DIN); Ovanåker Alfta Lönnbäcken, 68012 14997, en liten alm (Lindén & Danmans 1937) = Ämnatjärnsbäcken, Grängsbo 5:2, tidigare tre stammar, varav en eller två sågades ned, 2007 (AHE); Bäcken nedom Ö. Ämnatjärn, 68009 14998, ett 5 m högt, 10 cm grovt träd 1981 (DIN), ett träd och ett par stubbar 1985 (SOL); Voxna Brobäcken (= Brobobäcken) i Sälmåns vattensystem, 6707 1477 (Holmgren 1909); Söderhamn Skog Hamnäs, 6788 1550 (Wahlenberg 1811), Hamnäs, Almtäkten, vid liten bäck intill gård 1925 (Halden 1928), 67885 15508, 1985 (ÅÅG), minst 6 friska almar med diameter mellan 30 och 50 cm samt många döda eller halvdöda, troligen av almsjuka, omkring 678854 155083, 2008 (DIN); Ett litet men blommande femstammigt träd i åkerkant vid 678866 155034, 2013 (DIN); Enligt ägaren Anders Olsson 25 mars 2013 finns alm även söderut från Almtäkten och 500 m från Almtäkten vid nya vägen. Han uppfattar almen som spontan på dessa platser. Söderhamn Storjungfrun, Lillskvalpet utanför Norrhamn, 67848 15822, en knotig lågvuxen 1963 (ESK); Storjungfrun, Södra udden, 67817 15815, 4–5 stammar, 10 m höga, 15–20 cm grova, 2007 (GBO).
