Parksmultron övervintrar med helt gröna blad. Jordstammen är tjock och inuti rödaktig som på blodrot. Arten kan växa i mycket djup skugga. Den blommar till exempel under örter med stora blad, som förkväver gråalskott. Den kan bilda en matta utan inblandning av andra arter i skuggan inne i en mycket tät aspdunge. I denna miljö blommar den inte. I öppnare miljö blommar den däremot rikligt i skogsstjärnans och ekorrbärets tid. Frukter har inte observerats på någon av dess växtplatser. En möjlig förklaring är att det överallt är enkönade kloner.
Arten har bara observerats på platser där den torde ha planterats, och på utkast i skogen. Den förvildas och sprider sig med långa utlöpare, men ses fortfarande bara nära hus eller husgrunder.
Första fynd
Parksmultron nämns som odlade 1863.
Utbredning
5 aktuella lokaler i 5 församlingar. 5 gamla uppgifter från 3 församlingar.