De få uppgifterna om saltnarv i Hälsingland måste tolkas med försiktighet. Wiström (1898) uppgav: ”Hudiksvall: flerst. i skärgården. Enånger: flerst. i skärgården. Söderala: Stugsund, barlast. Söderhamn: barlast”. De två sistnämnda fynden finns belagda i de offentliga herbarierna. Under vår inventering har arten noterats bara två gånger.
Att saltnarv försvinner från barlastplatser är förutsägbart, men inte från en mängd lokaler i skärgården. Ett fynd av saltnarv på den exponerade norra udden (Hatten) på den östra av Jättholmarna i Jättendal lockade till återbesök. Där fanns enligt Lars Ericson (brev) hundratals exemplar av arten 1970, i bergsskrevor tillsammans med kustsaltgräs, krypven, rödsvingel, salttåg, stubbtåg, klapperstarr, gulkämpar och krypnarv. Vi återfann den varken i juli eller oktober 2014. Två nya lokaler har dock hittats, en på Kastellholmen i Hudiksvallsfjärden och en på S. Ljusgrund i Idenor.
Beträffande förväxlingsrisken mellan rödnarv och saltnarv meddelade Lars ­Ericson: ”... att Spergularia rubra under de senaste åren börjat dyka upp i mängd på fågelgödslade öar i Gävlebukten, i miljöer där man annars hade förväntat sig S. salina. Rubra är då succulent men mörkgrön och inte ljusgrön som salina.”