Att skatnäva är en fröbanksväxt visas vid Norrbo kyrka, där den ett år efter plöjning fanns rikligt på en åker, men nästan saknades efter några år med vallodling. Efter förnyad plöjning blommade den åter över hela åkern. Även på stödmuren längs södra kanten av Bollnäs prästgård, där torkan slår ut de flesta arter, finns den som frö, som gror antingen på våren eller på sensommaren.
Skatnävan kan blomma i linneans tid, men har setts med blommor även i höstfärgernas tid. Vanligen övervintrar inga gröna delar, men artens groning, tillväxt och blomning styrs mycket av vädret, varför undantag från detta kan tänkas.
Ekologi
Som åkerogräs växer skatnävan mest där bekämpningsmedel mot tvåhjärtbladiga växter inte används, som i potatisåker, jordgubbsland, rabatt, träda och jordtipp. Där skatnäva har noterats från spannmålsåker har det oftast varit på åkerkanten. Inventerarnas beskrivningar av växtlokalerna omfattar: åker, åkerkant, potatisland, jordgubbsland, skördad vall, jordtipp, sjöstrand i odlingslandskapet, stödmur i kanten av trädgård, gräsmatta i stadsmiljö, hamnplan, vägkant, ruderatmark efter husrivning, hönseri.
Utbredning
Frön av skatnäva är funna i husgrund från perioden 0–600 e. Kr. i Forsa (Liedgren 1992). Arten angavs under 1800-talets andra halva finnas flerstädes eller vara tämligen allmän. Numer uppfattar vi den som sällsynt, men med många lokaler i Dellenbygden (37 noteringar i Bjuråker, Delsbo eller Norrbo).
70 aktuella lokaler i 20 församlingar. 21 gamla uppgifter från 13 församlingar.
