Gråfibbla har både apomiktiska former och former som har vanlig sexuell förökning, och detta gör att arten är mycket variabel. Förr urskilde man en mängd småarter men numera anses detta inte meningsfullt. Från Hälsingland finns 9 småarter noterade, varav en beskrevs på material från Strand i Norrala med namnet Hieracium magnussonii efter Söderhamnsbotanisten Axel Magnusson (Dahlstedt 1891b).
Vanlig gråfibbla förekommer över hela landet utom längst i norr. Den växer på öppen, frisk till torr mark, gärna sandig. Gårdstun, fäbodvallar, vägkanter, hällmarker, bergsbranter, klipphyllor och beteshagar.