På havsstrand är lundelm mycket vanlig, men ser annorlunda ut än på stränder inne i landet. Den är mindre och har smalare blad, som ofta är inrullade, i motsats till i inlandet där den har plana blad. På havsstrand har den rödbrun färg kring snärpet och e n bit nedåt på bladslidan, medan den i inlandet är mer grön.
Lundelm börjar blomma i linneans tid och är överblommad i ljungens tid. Krossade blad har en skarp och obehaglig doft, som skiljer den från både hässlebrodd och sötgräs. Bara små blad på basala skott övervintrar gröna. Trots att den växer utmärkt i mörk skog gynnas den av avverkning, då den blir större och blommar rikligare. Under slyfasen klarar lundelm sig bättre än vissa andra gräs, till exempel sötgräs. Den blir högvuxen och har normala blad och ax under tät ung lövskog och uppväxande små granar.
Ekologi
Lundelm växer i första hand på och vid stränder vid vattendrag och vid havet. Den håller sig till strandens övre del och växer gärna i strandskog. Den gynnas av ansamling av drift och av mullbildning men är inte särskilt vattenkrävande. Vid vattendrag växer den gärna på stränder uppbyggda av blocksamlingar som vid högvatten genomsilas och då samlar på sig driftmaterial. Bakvatten och sidofåror vid vattendrag kan ge upphov till lämpliga miljöer. Vid havet gynnas den av driftvallar som stormarna lägger upp.
Arten är frekvent vid älvarna och många åar, och finns ofta vid skogsbäckar i bördig granskog. Lundelm är en av de vanligaste arterna på övre delen av havsstranden, och växer där tillsammans med strandråg, älggräs, nyponros, hallon, gråbo och unga klibbalar.
Utbredning
Lundelm är påträffad på 40 % av havsstrandslokalerna, och är i övrigt jämnt spridd över landskapet.
741 lokaler i 42 församlingar.
