Libbsticka har mycket länge planterats vid gård och fäbod, eftersom den har ansetts kunna skydda mot diverse faror och skadedjur. Möjligen har den även använts som kryddväxt, dess nuvarande funktion. ­Lenaeus (1764) nämner den från Delsbo, under namnet Ligusticum som är en felskrivning av ­Levisticum (Corneliuson 1997). Det är också nära hus eller husgrunder som vi mest har hittat arten. En planta kan tämligen oförändrad i mer än 50 år växa intill en husvägg i ­söderläge på mycket torr mark. Arten blommar i linneans och i mjölkens tid. Inga gröna delar övervintrar.