notblomster
Lobelia dortmanna
Mer information om arten

Notblomstrets bladrosetter växer under vatten, med ett knippe vita rötter fästade i mineraljordsbotten. De finns ofta på djup omkring en halv meter, men går ner till mer än 2 meters djup, där de fortfarande får tillräckligt med ljus i de klarvattensjöar som är deras huvudsakliga växtmiljö. Bladen tål att komma upp ovan vattenytan under en lågvattenperiod. I Voxnan kan de vid högt vattenflöde bli täckta av sand och bildar då en ny bladrosett ovanför den gamla. Plantor på djup ner till en meter sänder ofta upp en blomstängel och blommar ovan ytan. (Bild i Natur och vegetation, sid. 411.) Ända från 2 m djup har stänglarna setts blomma (Sculthorpe 1985, sid. 267). Medan stjälkarna är på väg upp emot ytan är de mjuka och följer vågornas rörelser. När de skjuter upp över ytan styvnar de, blir grövre, och utvecklar en blomställning. Blomningen pågår under mjölkens och ljungens tid. Blomman kan vara ljust blå vid basen och vitare längre ut, eller helt vit. I lärkens tid ligger stjälkarna vita kors och tvärs på mattan av bladrosetter. Bladen förblir gröna och överlever vintern, även om de blir infrusna i isen. Sculthorpe (1985) uppger att fröna inte flyter.
 

Ekologi

Notblomster har givit namnet Lobelia-sjöar åt näringsfattiga klara vatten i skogslandet. I Hälsingland har arten setts i drygt en tredjedel av alla inventerade näringsfattiga sjöar. Den finns även i Voxnan ner till Voxna bruk och i Ljusnan till Ljusdal, men saknas vid Bollnäs, där vattnet är mer näringsrikt och ogenomskinligt. Arten finns i ett par småsjöar som kallas Ljustjärn (små sjöar utan yttillopp och därför med humusfattigt vatten) men inte i Gröntjärn, där vattennivåförändringarna tycks vara för stora. Den klarar dock en reglerings­amplitud på 2,5 m i Mållången i Alfta. Notblomster bildar stora och täta mattor på bottnarna. Arten växer där ensam eller tillsammans med strandpryl och/eller styvt braxengräs, som också var för sig kan dominera i täta bestånd. Dessa tre arter torde vara betydligt vanligare än vår inventering har visat.

Utbredning

Fördelningen har en västlig tyngdpunkt, vilket troligen i första hand återspeglar fördelningen av näringsfattiga sjöar.

261 lokaler i 33 församlingar.

Referenser

Sculthorpe, C. D. 1985: The Biology of Aquatic Vascular Plants. Edward Arnold Ltd., London. Reprint by Koeltz Scientific Books, Königstein.

 

karta