Notblomstrets bladrosetter växer under vatten, med ett knippe vita rötter fästade i mineraljordsbotten. De finns ofta på djup omkring en halv meter, men går ner till mer än 2 meters djup, där de fortfarande får tillräckligt med ljus i de klarvattensjöar som är deras huvudsakliga växtmiljö. Bladen tål att komma upp ovan vattenytan under en lågvattenperiod. I Voxnan kan de vid högt vattenflöde bli täckta av sand och bildar då en ny bladrosett ovanför den gamla. Plantor på djup ner till en meter sänder ofta upp en blomstängel och blommar ovan ytan. (Bild i Natur och vegetation, sid. 411.) Ända från 2 m djup har stänglarna setts blomma (Sculthorpe 1985, sid. 267). Medan stjälkarna är på väg upp emot ytan är de mjuka och följer vågornas rörelser. När de skjuter upp över ytan styvnar de, blir grövre, och utvecklar en blomställning. Blomningen pågår under mjölkens och ljungens tid. Blomman kan vara ljust blå vid basen och vitare längre ut, eller helt vit. I lärkens tid ligger stjälkarna vita kors och tvärs på mattan av bladrosetter. Bladen förblir gröna och överlever vintern, även om de blir infrusna i isen. Sculthorpe (1985) uppger att fröna inte flyter.