Strimsporre är lätt att så in på öppen sandmark och bildar förgrenade jord­stammar. Skott som har blommat dör, men skott på nya grenar slutar med övervintrande gröna rosetter. Arten blommar redan ett par år efter insåningen. Blomningen börjar i linneans tid och kan fortsätta långt in på hösten. Wiström (1898) rapporterade strimsporre från mas­ugnen i Gnarp, från Hudiksvall och barlast i Söderhamn. Från 1900-talets första hälft känner vi några fynd på kulturmark, dock ej järnväg. Av våra 57 fynd är däremot 32 vid järnväg. Almquist (1957) beskrev artens spridning längs järnvägar från 1890 till 1950, då den hade nått upp till enstaka bangårdar i Norrland. Våra övriga fynd är från andra kulturmarker, mest vägar och tomter, där arten har god konkurrenskraft i sluten men inte allt för hög vegetation och ser ut att långsamt öka. Inte minst tycks strimsporre ha god förmåga att etablera sig på ytor som belagts med grov bergkross.