Hjortronmyr är ett urgammalt begrepp. Hjortronen har dock fått ge namn åt relativt få myrar, kanske för att de varit alltför vanliga för att betraktas som särskiljande. Namn som Jalbärsmyra eller Jordbärsmyran förekommer dock på några håll i landskapets södra delar, och Snytterbärsmyran finns i Hassela.
Nykolonisation av hjortronplantor nämns sällan, och vi har heller inte sett tecken på det. Ändå äts bären och transporteras långa vägar med tarminnehåll, och torde gro på lämplig plats vid lämpligt tillfälle. Luther (1961) skrev att hjortron kunde spridas med fåglar till fläckar med mossevegetation på skärgårdsöar. Hos oss har hjortron påträffats till exempel på Gran och Vitörarna utanför Gnarp.
Hjortron blommar samtidigt med rosling, dvärgbjörk och snip i vitsippans tid. I ekorrbärets tid är blomningen nästan slut. Humlorna samlar nektar i roslingblommorna men undviker hjortronblommorna, där man i stället ser flugor. Över stora ytor finns enbart hanblommor eller enbart honblommor. Blomningen är kortvarig. I linneans tid finns omogen frukt och i mjölkens finns rödorangefärgade hårda bär och gula mogna. I höstfärgernas tid gulnar bladen, men passerar ibland ett violettbrunt stadium dessförinnan. (Bild på hjortron med höstfärg i Natur och vegetation sid. 331). Inget grönt övervintrar. Strax efter tjällossningen har skotten 5–10 mm långa vita knoppar med rosa toppar nere i vitmossan.