Vattenklöver grodde på botten som blottlades vid utbyggnad av en fors i Arbrå. Romell (1938a) skrev att fröna flyter i månader. Vanligen ser man vattenklöver som perenn i glesa eller täta bestånd. Det kan vara över vitmossan knappt uppskjutande blad i fattigkärr eller ett kraftigt skottskjutande storbladigt bestånd i vattenbrynet vid en sjö. Flytande, upp till 1,5 cm tjocka, gröna stammar håller bladen över vattenytan. Stammar och rötter bidrar genom sina gasfyllda vävnader (Metsävainio 1931) till uppbyggnaden av gungfly. Blomningen är kort, i skogsstjärnans tid, samtidigt med hjortron, rosling, blåbär och odon. Stora bestånd kan bjuda på imponerande massblomning. Redan i linneans tid är vattenklövern överblommad och omblomning har aldrig setts. Bladen är gröna i höstfärgernas tid, men vissnar sedan, och på vårvintern finns bara en 2 cm lång smal grön knopp i skottspetsen.
Ekologi
Vattenklöver växer på myr och i sumpskog av flera typer, från trädlösa fattigkärr till klibbalkärr. Den är en av de arter som först tillkommer när man går från mosse till kärr. Den växer både på strängar och flarkar, och sträcker sig ut i större gölar. På tjärnstrand vid myr är den med frekvens på över 80 % den näst efter flaskstarr mest noterade arten. Lika väl som i dessa miljöer med tämligen lågt pH trivs den i neutral eller svagt basisk miljö tillsammans med knottblomster och kärrbräken. Vattenklöver växer både i näringsfattigt och mycket näringsrikt vatten. Den har medelhög frekvens (1/3) i näringsfattiga sjöar i skogslandet och liknande vid å i skogslandet. Vid havet finns den sällsynt i nyligen avsnörda vikar med sötvatten.
Utbredning
2149 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Metsävainio, Kaarlo 1931: Untersuchungen über das Wurzelsystem der Moorpflanzen. Ann. Bot. Soc. Zool-Bot Fennici Vanamo 1(1): 1-422.
Romell, Lars Gunnar 1938a: Växternas spridningsmöjligheter. I: Skottsberg, Carl (red.): Växternas liv, vol. 4. Stockholm.
