Flockfibbla koloniserar tämligen snabbt naken jord på en strand. Vid Gröntjärn i Ljusdal var den tillsammans med bergsyra och knutnarv talrik cirka 10 år efter blottläggning av ett strandavsnitt. På högre belägna delar av stranden har den där en stadig förekomst. Arten är perenn, med kraftiga jordstammar. Den blommar i mjölkens tid. Flockfibblan är lika motståndskraftig mot uttorkning som till exempel röllika och renfana. I höstfärgernas tid blir bladen ofta lysande gula, ibland övergående till rött. Inget grönt övervintrar.
Ekologi
Arten är starkt kulturgynnad, och över hälften av observationerna är från åkerkant, betesmark, vägkant, tomt eller torrbacke. Dess naturliga miljö är framför allt på strand vid älvar och större åar, vilket även ger en utbredningsbild där den följer de stora vattendragen. Dessutom finns den i torra ljusa partier av skog, särskilt i exponerade bergsluttningar. Tydligen är flockfibblan både ljuskrävande och torktolerant. Den är vanlig även på de övre delarna av havsstranden.
Utbredning
1590 lokaler i 44 församlingar.
