Rödblärans frön kan vila länge i jorden. På Lundnäs i Arbrå grävdes stolphål för en ny hönsgård, där den gamla hade varit cirka 40 år tidigare. Rödblära hade inte setts på tomten under alla dessa år, men kom upp på den uppgrävda jorden. Arten var ymnig på jord uppgrävd vid kabeldragning i Los 2011. Den är perenn men troligen kortlivad. Den gror på fläckar med naken jord även under kraftigt skuggande vegetation. Rödblära börjar blomma i skogsstjärnans tid och fortsätter ända in i ljungens tid. Mogen frukt finns i mjölkens tid. Rödblära kan blomma om i höstfärgernas tid på stjälkar med mogna tömda frökapslar. Bladrosetterna övervintrar gröna. Trots att rödblära mest ses på fuktig mark var den spänstig och blommade på en havsstrand i Gnarp efter en lång torrperiod då kråkvicker var vissen.
Ekologi
Rödblära gynnas av fukt och höga halter av kväve och tycks sky jord med lågt pH. Särskilt i de norra och västra delarna av landskapet hittar man den i naturlig vegetation i mullrik bördig och fuktig skog, och ofta på hyggen i sådan skog. Den växer i strandskog, vid bäckar, i raviner, i surdråg och källor tillsammans med arter som inte är kulturberoende. Ett exempel är en källa i en nipa vid Mellanljusnan med majbräken, ekbräken, hässlebrodd, gullpudra, lundarv och myskmadra, ett annat är en dal i Brattåsen, Gnarp med örnbräken, blåsippa, älggräs, hallon, stenbär, skogsnäva, smånunneört och stinksyska. I Österbotten i Finland har arten av Cajander fått ge namn åt en skogstyp – den alskog som först koloniserar mark som stiger ur havet (Appelroth 1948). Oftare finner man dock arten i starkt kulturpåverkad miljö. Frön av rödblära har hittats i husgrunder från 0–600 e.Kr. i Forsa (Liedgren 1992). Den är karakteristisk för fäbodar (Larsson 1995) och finns i gränsområdet mellan kulturmark och skog, med frekvenser omkring 40 %. Vid Hångberg i Hassela, där en vinterväg löper in på en myr växer rödblära, ängsgröe och kärrgröe i en miljö dominerad av skogs- och myrarter. Vid Ängerån finns rödblära bara i strandsnår på en kvarntomt och på en tomt vid en övergiven flottarkoja. På Bålsön vid Hudiksvallskusten har den bara hittats i ett potatisland.
Variation
I Tensberget i Los har ett exemplar med vit blomma setts. Efter inplantering på tomt i Bjuråker fanns först bara röda blommor men efter några år även en planta med vita blommor (Larsson 2006c).
Utbredning
Utbredningen är egendomlig. Wiström (1898) skrev: ”allm. inom större delen av provinsen. –Ej observ. i Arbrå (E. C.)”. Uppgiftslämnaren är Erik Collinder, uppvuxen i Arbrå och duktig botanist som besökte många delar av socknen. Hans erfarenhet stämmer med vad vi funnit. Arten är sällsynt i Ljusnandalen och i ett nord-sydligt bälte däromkring, men vanlig dels i kusttrakterna (dock inte på havsstrand), dels i norra Hälsingland och i många inlandssocknar väster om Ljusnandalen.
905 lokaler i 45 församlingar.
Referenser
Appelroth, Eric 1948: Några av landhöjningen betingade skogliga särdrag inom den österbottniska skärgården. I: Cederhvarf, Björn (ed.) Skärgårdsboken. Utgiven av Nordenskiöld-Samfundet i Finland. Helsingfors: 292-304.
Larsson, Arnold 1995: Floran på fäbodar och fäbodrester i Bjuråker. VÄX 2/1995: 9-20.
Larsson, Arnold 2006c: Kommentar till ”Trädgårdsodling som botaniskt experiment”. VÄX 2/2006: 22-23.
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå
Wiström, Per Wilhelm 1898: Förteckning öfver Helsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J.A. Wiströms efterlämnade anteckningar, och med tillägg. Wimmerby.
