Åkerspärgel är ettårig och blommar i linneans tid. Inget grönt övervintrar. Den är starkt knuten till åker och till ruderatmark i jordbrukslandskapet (35 resp. 40 % av artens lokaler), men inte till köksträdgårdsland och rabatter. Frön sprids av måsar till stora block i sjöar. Arten ses någon gång även på strand vid sjö och älv och vid havet, men då mest i närheten av jordbruksmark. På sandstrand i Norrfjärden, Gnarp, är den dock talrik, tillsammans med mindre mängder av några andra kulturmarksarter (Bild i Natur och vegetation, sid. 455).
Foderspärgel, S. arvensis subsp. sativa, är den dominerande underarten i landskapet. Många kontrollbestämda belägg finns i S. Sydspärgel, S. arvensis subsp. arvensis, är en sydlig art med bara två fynd hos oss. Jättespärgel, S. arvensis subsp. maxima, är helt försvunnen från Sverige, senaste fynd i landet 1946 (Aronsson 1999). Den förekom främst som ogräs i linåkrar.
Utbredning
Åkerspärgel fanns i landskapet (i Forsa) under perioden 0–600 e.Kr. (Liedgren 1992). Även under den epoken tycks den ha uppträtt som ett av de vanligaste ogräsen. Den aktuella utbredningen överensstämmer ganska väl med det nuvarande jordbrukets utbredning.
570 lokaler i 44 församlingar.
Rättelser efter publicering
Kartan saknas i den tryckta floran.
Referenser
Aronsson, Mora (red.) 1999: Rödlistade kärlväxter i Sverige – Artfakta. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Liedgren, Lars 1992: Hus och gård i Hälsingland. En studie av agrar bebyggelse och bebyggelseutveckling i norra Hälsingland Kr. f. -600 e.Kr. Akad. Avh. Umeå