Meterhöga eller lägre oxelplantor påträffas sällsynt i skog, troligen fågelspridda. Alla stora oxlar vi har sett har varit planterade. Bara på ett ställe fanns planterad oxel i när heten av en liten förvildad planta. De flesta av de små plantorna tycks komma från frö som transporterats långt av fågeln. Blommor eller frukt har inte setts på dem.
Noteringarna från 1800-talet antyder en liknande situation då, med nästan bara planterade träd men på ett ställe en meterhög spontan planta. De enda förmodat vilda fullvuxna oxlarna rapporterade Halden (1920) från Östanå i Njutånger, men de kunde inte återfinnas vid vårt besök där. Då inga observationer finns som pekar på förekomsten av en andra vild generation måste oxel tills vidare betraktas som tillfällig i landskapet. Längre tids observation fordras för att se om arten håller på att förvildas. De flesta fynden har gjorts i landskapets östra halva.