Som beskrivs under fjällven är Agrostis-arterna svåridentifierade. För köseven är rödven den främsta förväxlingsarten. Noggrann dissektion av blomman är nödvändig och de karaktärer som beskrivs i Hylander (1953) måste granskas. Avsaknad av innerblomfjäll och borst samt att ståndar­knappen är mindre än en millimeter lång är de viktigaste karaktärerna. Vippans form är det första man lägger märke till, men rödven kan i kösevenmiljöer ha lika gles och stor vippa.

Köseven är som grön växt kortlivad, rikligt frösättande, konkurrenssvag och störningsgynnad. Den har stor och mycket långlivad fröbank. Dess mest typiska naturliga ståndort är en rotvältegrop. Ett exempel är från Näsberget i Ramsjö, där det vid avverkning hade lämnats en smal remsa med granskog längs en liten bäck genom sumpskog. Många av granarna hade blåst omkull. I flera av rotvältegroparna växte rikligt med köseven tillsammans med amerikansk dunört. Köseven fanns i detta område endast i dessa rotvältegropar. I Finneby växte köseven dels i surdråg och i rotvältegrop intill bäck, dels i körspår genom våt skogsmark och i gamla diken. Även vid Kuntmyrbäcken i Ytterhogdal växte arten på den blottade jorden intill en rotvälta och på en gammal basväg (Delin 1986b). Efter avverkning där överflödade hygget 18 år senare av höga örter och gräs, med stora mängder lundelm, hässlebrodd, nordisk stormhatt, hallon och mjölke. Där dessa inte var så dominerande, i körspår eller andra luckor i det höga växttäcket, fanns på flera ställen massor av köseven med riklig blom och fruktsättning. Intill vägen, strax utanför hygget, fanns köseven på naken sand på botten av en torr bäckfåra (Delin 2005b). Även vid Sniptjärnsbäcken i Bjuråker sågs arten växa på sandrevlar i en liten bäck i fuktig barrskog. Vid Stålrönningsbäcken i Bjuråker fanns den på en liten körväg med delvis öppen jord i fuktig granskog. I Hagåsen, Hassela växte köseven i en källa med lös brunsvart dy, som här och var kantade källan och vid den lilla bäck, som rann därifrån. Upprepad störning genom älgars tramp och dybad kan troligen gynna köseven, vilket observerats i Roråsen, Arbrå. I Ramsjö har köseven hittats på blottad yta i en tömd bäverdamm.

Köseven uppges oftast vara ettårig (Hylander 1953), men helt eller delvis gröna blad vid stråbasen har observerats på senhösten vid ett par tillfällen. Arten ser alltså ut att kunna bli åtminstone tvåårig. Dess blomning börjar i mjölkens och kan fortsätta in i ljungens tid. Den kan vara samtidig med skogsfru, knärot, sötgräs och lundarv. Den blommar naturligtvis tidigare på hygge än i mörk skog. Fröbildningen är ofta riklig, särskilt på hyggen.