Kummin börjar blomma samtidigt med hundkäx i skogsstjärnans tid och kan fortsätta till linneans tid. Mogen frukt ses i ljungens tid. Oftast övervintrar troligen den gröna rosetten. Arten betas inte av grågäss (Lillfjärden, Hudiksvall enligt MGU).
Bygdenamn och bruk
Följande text ur Bromans Glysisvallur har tagits som belägg för att den odlats på 1700-talet. ”Kumin eller kumil, är gemen hopen bekanter af tu slag, näml. Brödkumil och Hundkumil [= hundkäx, benämningen fortfarande känd från Bergsjö]; then förre brukas; then andre intet. Thenne wäxten fordrar aldeles god och feter jord; twärt emot thet som berättas i thenna de lärdas Bok; aldrig på torra, skarpa och magra ställen, utan på feta och djuptmyllade åkerrenar; mitt ibland tiocka gräset; Doch icke på all ställen, utan på särskilda; Sås then anorstädes, thet är fåfängt, om thet och wore uti giödda och goda sädesåkern.” Beskrivningen av växtens krav på jordmånen rimmar ganska illa med vår erfarenhet.
Ekologi
Den växer endast på kulturmark, ofta på tomt, tun eller fäbod, nära bebyggelse. Den har hög frekvens på hävdad gräsmark, och förefaller uthålligt bli kvar på sina lokaler så länge dessa hålls öppna. Den växer på masugnsslagg i Voxna och nära nedlagd hytta eller smedja även i Moviken, Strömbacka, Stocka, Långvind och Katrineberg. 8 % av alla fynd är gjorda på järnvägsmark. Kummin saknas på havsstrand. Artens högsta frekvenser (20–30 %) noteras i vår inventering i ganska torra miljöer, som ofta kallats torrbacke eller vägkant. I andra kulturpåverkade miljöer är frekvenserna 5–15%.
Utbredning
352 lokaler i 42 församlingar.
