Två varieteter förekommer, vanlig sommargyllen var. arcuata, med utstående, bågböjda skidor, och bangyllen var. vulgaris, med upprätta, raka skidor. I vårt inventeringsarbete har de bara undantagsvis noterats.
Sommargyllen har rosetter som övervintrar gröna. Den blommar från vitsippans till ekorrbärets tid.
I Riksmuseets herbarium finns det 13 insamlingar av vanlig sommargyllen och 6 av bangyllen. Två av insamlingarna av vanlig sommargyllen (15 %) är gjorda efter 1979, men av bangyllen är 3 av 6 insamlingar (50 %) gjorda efter 1979. Detta kan möjligen tyda på att den senare underarten ökat i frekvens.
Ekologi
Arten räknas som åkerogräs (von Hofsten 1985). Sommargyllen har hittats bara i kulturmiljöer, både i jordbruks- och i industrilandskapet, ofta och rikligt på vägslänter och banvallar. Hälften av lokalerna hamnar i klusteranalysen under kategorin ”skräpmark”. Trots den starka anknytningen till kulturmiljöer är fördelningen över landskapet relativt jämn.
Variation
Former med normala blommor men helt felslagna frukter påträffas ibland. De har ibland tolkats som hybriden mellan sommargyllen och strandgyllen, men deras verkliga natur är okänd.
Utbredning
464 aktuella lokaler i 44 församlingar.
Referenser
von Hofsten, Carl Gustaf 1985: Kemiska bekämpningsmedel. LTs förlag, Stockholm.
