Utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010). Bymållan var starkt bunden till forna tiders djurhållning och därav gödselbemängda gårdar och gator. Dess regionala historia är praktiskt taget okänd. En tänkbar utveckling i en närliggande trakter skisserar Malmgren (1982). Växtens yttre skiljer den tydligt från andra växter, varför den borde ha varit mer kommenterad av gamla tiders botanister om den varit vanligare. Troligen har den, åtminstone fr.o.m. 1700-talet, varit sälls. i Närke.
Artens försvinnande i Sverige är starkt förknippad med ett par lokaler i Arbogatrakten. Den ena är belägen 2 km utanför Närkegränsen vid Findla i Arboga där den sågs sista gången 1977 (Malmgren 1982).
Enl. O. Nilsson (2008) finns bymålla insådd i rabatter och på komposthög vid Immetorp i Karlskoga från dess klassiska Västmanlandslokal vid Lyftinge i Bro i Köpings kommun (jfr Malmgren 1982). Från Immetorp frösåddes den på Findlalokalen 2010 men där kommer djurhållningen att upphöra (jfr Löfgren 2009b). Den sista resten av ursprunglig bymålla i Sverige vårdas av Uno Milberg på hans tomt i Karlskoga.
Lokaler
Närke Samzelius (ms 1758).
Askersund Askersund Askersund 1868 A. Beckman (S). Nära Askersund E. Lindblad (Broddeson ms).
Kumla Kumla gyttjig sandmark vid uthus 1951 R. Lind (OREB).
Lekeberg Knista Östa (Hartman 1866).
Karlskoga Knista Villingsberg, vid smedjan 1865 (Hartman 1866, UPS).
Örebro 1865 E. E. Öman (OREB); omkring Örebro (Hartman 1866); 1899 E. Ordell (OREB). Asker Brevens bruk [1860–1870-talen] A. T. Björkman (OREB). Gällersta 1860 Hartman (UPS). Tysslinge Latorp 1916 A. Wideberg (Broddeson ms). Ånsta S om Örebro utmed vägen (Hedera 1887).
Arboga Götlunda Hasta by 1861 Blomberg (LD, Hartman 1866).