Läke- och tvättmedelsört, ofta prydnadsodlad och vitt spridd i Sverige sedan 1700-talet som långlivat gårdsogräs och längs vägkanter m.fl. ställen. Den odlades enl. Robson (1833) och Sahlstedt (ms 1825) i Lerbäck i ”kalljordsträdgård”. Odling och ev. förvildning av växten är känd från kyrkogården eller prästgården i bl.a. Almby 1882 (M. Folkeson, UPS), Asker (Hartman 1866), Ekeby före 1897 (Sernander 1933), Hardemo (Gellerstedt 1852), Kräcklinge (ovan), Örebro (Hedera 1887, G. A. Ringselle, UPS).

Såpnejlika är nu att betrakta som delvis täml. allm., i Viby sedd på 49 lokaler (Nilsson 1978). Länge kvarstående på ödetomter, vid exempelvis Rödbergshagen i Kil 1908–1995 (Sundkvist), ibland i stora bestånd bl.a. på ödetomt vid Averskogsmossen i Eker 30 m² 1995.