Kärr-och fuktängsväxt, spridd i hela området. I några socknar, bl.a. Glanshammar, Svennevad och Viby (Nilsson 1978, 1986, Kjellmert 1947) var den förr täml. allm. Segerström (1932) ansåg att den var allm. i Hammar och Lerbäck, vilket tycks ha varit en överdrift. Arten är på tillbakagång.

Kärrsälting växte 1933 i naturlig vegetation ”i bäckravinen i Norra Trolldalen vid Skogatorpet” i Kil (Broddeson ms). Numera ses den i källkärr, sjöstränder, grustag, hagar, käll-, torv- och åkerdiken, åsgropar m.m. Kärrsälting kallades så i Närke (Samzelius 1760).