Läkeväxt, tre gånger nämd från Närke av Linné och ett par gånger av hans lärjunge Samzelius. Mellan Fellingsbro och Glanshammar fann Linné (1747) den ”i myckenhet”, vilket möjligen låg till grund för Samzelius (1760, ms 1758) ”på Käglan”. Gyllenhaal (ms 1774) konstaterade på sin resa genom bl.a. Kumla att linnea mellan Torp och Brånstad var mkt allm. och mellan Ormestad och Egeby var ”allm. i skogarne/öfwermåttan allm.”
Växten fanns i ”de flesta skogar i Närke” (Gellerstedt 1831) och var allm. ”isynnerhet i norra, västra och södra Närke” (Hartman 1866) vilket med undantag alltjämt gäller.
I Lerbäck växte linnea mellan Vissboda och kyrkan ”på Klockarhyttans ägor, för många år sedan” (Sernander 1891b). Andra iakttagelser styrker förekomster i alla skogar vid Sirbomark i Nysund (Broddeson ms), i barrskog i Garphyttands nationalpark (Asplund 1925), i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932), i Viby ”utom i åkerlandskapet” (Nilsson 1978) m.fl. Den var vanlig kring Multen men täml. allm. i Närkes skogstrakter (Junell 1971, 1972). Den har också setts på Vinön i Hjälmaren (B. Fredriksson).
I naturlig vegetation växer linnea i Skogsbygdens stora bäckraviner i Trolldalarna och i kalktallskogar. Växtplatser är f.ö. kalkhäll, vägkant, kolbotten, åssida, stenmur, på avsats i brotthålsvägg och på vitmossetuva i dråg.
Första fynd
Linné 1729 (Närke allm.). Wahlenberg 1831 (”Pedunculis proliferis quadrifloris occurrit Nericiae in Lerbäcks bergslag et Wissboskog”). Vissboskog 1828 doct. Robsahm (herbarium Wahlenberg, UPS enl. Sernander 1891b).
Bygdenamn och bruk
”Brukas som thee med miölk för giktwärk i kroppen” (Samzelius 1760). Linneabrännvin på blommorna användes i Kil mot inflammation i ögonen (ÖLM 1158). Den nyttjades ”i bergstrakterna ännu mot reumatism” (Hofberg 1868) och ingick i Svenska farmakopén 1 (1775).
Linnaei ört och vita klockor är namn som använts i Närke (Samzelius 1760). Förgät mig ej hette den i Lerbäck på 1840-talet (Grill 1964). Namnet skogsliljer (Rietz 1862–1867) upptecknades också i Skagershult (ÖLM). I Aspatrakten i Askersund och Hammar sade man liten och klen (Kjellmark ms 1857). Andra namn i Närke: anisblommor, jordkronor, vindblommor och vredgräs (Wahlenberg 1824, Hofberg 1868).
Det 1676 använda namnet Kryddehults gjöl i Skagershult ansågs möjligen vara ”efter starkt doftande Linnaea” eftersom den fanns där ”i stor myckenhet” (Sahlgren 1912a).
Lokaler
Blommor inuti vita med gul fläck
Askersund Lerbäck Åsbro tråddrageri, tallskog 1883 R. Sernander (UPS, Neuman 1901); Dammen, ”locus classicus” 1906 (Wittrock 1907).
Örebro Tysslinge Garphyttan 2000 L. Lif-Österback (S).
Med fyra blommor på varje stängel
Askersund Lerbäck (Wahlenberg 1824, 1831, jfr ovan).
Arboga Götlunda prästgården 1856 Blomberg (OREB).
f. nericia m.fl
Wittrock (1907) publicerade en mängd former samlade 1906 i Åsbrotrakten i Lerbäck av N. Sylvén. De är följande, vilka numera inte beaktas: denticularia, dodecope, feuestrata, holosema, laeta, nericia, obliqua, parvula, pinninervis, platysema, stenantha, subanguste, trigonoides.