Möjligen inhemsk allm. ängsväxt, förr odlad till djurfoder. Stora bestånd tycks ovanliga men den har setts ”i massor” i ett myrdike vid Spånga ängar i Vintrosa 1900 (Tolf 1901) och ”totalt dominerande och mattbildande” i en ängssluttning vid Luckebo i Lerbäck 1982 (Hallin ms).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Götlunda prästgården 1858 Blomberg (LD/KBr).
Bygdenamn och bruk
Odling av ”ängsvial” uppmuntrades genom utlottning av frö till Falla i Kil (ÖLHK 1889). Frö kunde fås genom Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund 1891). Den vallodlades vid Latorps gård i Tysslinge 1908 (ÖLHK 1911).
Växten hette viar eller viare i Närke enl. Samzelius som också nämnde grävlingshö vilket ”lärer vara gängse mest i Nerike” (Nyman 1868). ”Det will föregifwas at gräflingar samla denne til winterföda åt sig” (Samzelius ms 1758). I Lännäs och Mellösa hette den käringtänner (ÖLM 449).