Åkerogräs, känt i Sverige sedan medeltid, förr sälls. i Närke (Samzelius ms 1758), men täml. allm. i västra och mellersta delen (Hartman 1866). En accelererande utveckling genom vallodlingen under 1700-talet tycks ha bromsats upp genom frörensning och besprutning från 1800-talet. Det förekom allm. i mellansvenska myrodlingar på vallar (Tolf 1903).
Vid Nyttinge i Glanshammar växte den i naturlig vegetation på kalkbergkrönet i mossmatta 1993. Numera är växten spridd i hela landskapet, främst som ogräs i sandjordsträdor, grustag, vägkanter och åkrar.
Färgkulla prydnadsodlas och såddes på 1980-talet in längs landsvägen mellan Ekeby och Hidingsta i Gällersta, sedd där 1992.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Lekeberga). Asker Breven [1860-talet ] A. T. Björkman (OREB).
Bygdenamn och bruk
”Brukas att färga gult med” (Samzelius ms 1758). Den användes som färgväxt i Gällersta på 1850–1860-talen (Saxon 1933a).
Letblomster var ett allmänt namn på växten i Sverige (Samzelius ms 1758) men Gellerstedt (1831) använde namnet färgkullor. Det förra myntades under förlinnéansk tid, det senare fanns bl.a. i Liljeblads floror. I Lännäs och Mellösa sade man gul prästkrage (ÖLM 449).
Lokaler
Utan strålblommor
Askersund Hammar Hultafallet 1993 ! (OREB).
Med svavelgula blommor
Närke (Lundelius 1910).
