Foder- och prydnadsväxt från Nordamerika, förvildad i Sverige sedan 1870-talet. Den odlades vid järnvägarna i landet (Sundius 1906), vilket ännu kan ses i form av kvarstående bestånd på banområden.

Sälls–täml. allm. på vägkanter, i sandjordsträdor, grustag, glesa tallskogar, hällomgivningar etc. En ökning av förekomsten har märkts i sydvästra Närke (Nilsson).

Blomsterlupin växte i en fuktäng vid Hulta i Svennevad 1993 och i sanden på badstränder vid Sundet i Skagershult 1989 och vid Aspa i Hammar 1990. Den sågs 1989 på torven i vattenbrynet bland jättegröe m.m. vid Haga i Lillkyrka.

Ofta är bestånden omfattande och ymniga. Mellan Almbro och Hidingsta i Gällersta/Norrbyås fanns den 1992 mest överallt längs 6 km av vägkanterna. Ett bestånd vid Adolfsberg i Ånsta täckte 1 000 m² 1989 (Lindström).