Ädellöv- och blandskogsväxt, allm. i Hjälmarstrandens mullrika lundar, Sköllersta-bygdens ask- och almlundar, Snavlunda ängar och Trystorps ekäng i Skagershult m.fl. områden, f.ö. mestadels sälls.–spridd förr med ”20-tal lokaler, ej i de västligaste delarna” (Broddeson 1930e). I Askersund betraktades den som ett ”trädgårdsogräs” vid Vättern, ursprungligen inplanterat (1920, O. Wijkström enl. Broddeson ms). Utom i bl.a. ädellöv- och hassellundar och omgivningen av kalkbrott växer arten i käll- och bäckmiljöer.
Trystorpförekomsten har klassats som den”troligen största förekomst i länet” (Hansson ms 1974, jfr Löfgren m.fl. 1999c). Norra Hjälmarstranden hyser dock fler och mer omfattande bestånd. Massförekomster med 100-tals m² av ymn. lungört finns också, bl.a. vid Dalmark i Hammar, hembygdsgården i Asker och Ösby i Sköllersta.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Snavlunda rödjor m.fl.). Snavlunda på en kulle vid sjön Trehörningen 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Lungört torgfördes ”i massor” (Kierkegaard 1932). Den vildväxande användes på samma sätt som den apoteksförda fläcklungörten Pulmonaria officinalis: ”På apotheken fås Pulmonariae maculosae ört, som är aldeles en och samma med wår ehuru hon ei hafwer fläckar på bladen. Är slemmande, sårläkande och bröstlindrande: kokad i dricka med honing är god i bröstsiuka. Roten pulwricerad och strödd i sår, som ei wilja läkas, helar wäl” (Samzelius ms 1758, jfr Sandberg m.fl. 1983).
Dess namn i Närke var, liksom allmänt i Sverige, lungört (Samzelius 1760, ms 1758).
Lokaler
Med vita blommor
Hallsberg Hallsberg Herrfallsäng, enst. bland normalfärgade (Blomqvist 1908); 1926 Broddeson (S, Jansson 1931).
