De två vanliga arterna, fyrkantig och äkta johannesört, har knappast hållits isär av allmogen eller ens av botanister. Uppgifter om användning i folkmedicin m.m. anförs ändå efter den art källan anger.
Bygdenamn och bruk
Växterna kallades i Ekeby johannisgräs, i Hidinge och Knista johannesört eller johannisört, i Lännäs och Mellösa käringtänder (ÖLM 449, 1732) och, möjligen, buskmansblod i Närke (Kierkegaard 1932).
Bruket att färga brännvin med blommorna tycks ha varit utbrett. I västra Närke trodde man att växten förtog svullnader av ormbett på kreatur (Berglund ms 1867, ÖLM). I Kräcklinge användes “dekokten mot lungsot, blodspottning m.m... skydd mot troll och trolldom. Midsommarkvistar upphängdes förr i lagårdarna, till boskapens skydd mot förtrollning” (ÖLM 970).
Saxon (1934b) och Harbe (1950) anförde från Hovsta resp. Tångeråsa bruket mot bröståkommor och astma.