Giftig läkeväxt i mullrik torv- och blandjord, allm. utom i triviala barr- och myrområden. Växtplatser är frisk lövvegetation bl.a. hassel- och asklundar, bäckraviner, källkärr, landvinningar, ekbackar etc. Broddeson antecknade den i ”riktig löväng” utanför Örebro 1932. Segerström (1932) bedömde den vara täml. allm. på Tylöskog i Lerbäck och Hammar. Egna studier tyder på att den delvis är täml. sälls. på Tiveden och i den lövrika Ö-sluttningen av Kilsbergen.
Första fynd
Samzelius 1760 (utan frekvens eller lokal), ms 1758 (allm.). Örebro 1856 Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”Bären pulweriserade brukas som ett husmedel i pleuresie [lunginflammation]; men deras saft i ögonsiuka” (Samzelius ms 1758). Växten kallades trullbär i Närke (Samzelius 1760, ms 1758), vilket då var ett vanligt namn i Sverige, i Knista och Hidinge ormabär (ÖLM).
Lokaler
Med 3, 5, 6 eller 8 blad
Ex. med 3, 5 eller 6 blad har setts på vardera något 10-tal lokaler. Ex. med 8 blad är kända från Hästnäs i Götlunda (Wikberg 1950) och Kopparbergs äng i Lerbäck 1924 (Broddeson ms).