blåsstarr
Carex vesicaria
Strand- och fuktängsväxt, allm. vid sjöar och vattendrag, kärr, dammar och diken etc. Den samväxer ofta med flaskstarr, dock ej i de mest näringsfattiga områdena.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Viby Kärr 1848 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Växten kallades i Närke blåsestarr (Samzelius 1760) och ”glasförare förwara sina glas här uti; sadelmakare stoppa det i klefsadlar; tunnbindare göra wid inpakningar sina botnar täta härmed” (Samzelius ms 1758).