Kärr- och vattenlevande läkeväxt, allm. utom i odlingsbygder. Vanliga växtplatser är näringsfattiga sjöar, myrdiken, gölar, kärr och dammar.
Vattenklöver uppträder ymn. genom hela lagerföljder i forna myrar bl.a. vid Kvismaren (Tolf 1893). Vid Tärnsjömyren i Skagershult och Lerbäcksmossen har dess frön, frampreparerade ur sjönötstorven, daterats till atlantisk tid, omkr. 7 000 år gamla (Post 1909a, Sandegren 1920, Sernander 1898). Vid Mosjöbotten i Kumla var deras ålder omkr. 4 500 år (Florin 1961).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Närke 1846 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Trifolii aquatici ört. Innehåller ett mycket fint och flyktigt salt, olja och jord, har altså en stärkande, sammandragande, uplösande och öpnande kraft samt drifwer genom urin bort de uplösta wätskor. Des nytta är stor i skörbiugg, watusot [ödem], gulsot, miältsiuka, melancholie och frossa, brukad dels utan, dels i decoct, ett glas druckit hwar morgon. Smakar ganska beskt, är altså god för magen, men som hon är mycket torkande, får hon ei alt för länge brukas. I hushållet kan hon nyttjas wid bryggning i stället för humle. Rötterna tiäna fattigt folk i största nöden til bröd, som likwäl är nog beskt. Ratas af landtman såsom ett odugligt foder; men får och getter äta det girigt och må der af wäl, ty det renar blodet ifrån skarpheter” (Samzelius ms 1758).
Örten omnämndes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och ingick i Lekebergs-moras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv). I Mellösa användes vattenklöver i vinterfoder och nödfoder till djuren (Nerén 1944, Waldén 1952b). Den ingick i Svenska farmakopén 10–11 (1925–1946) och insamling av arten uppmuntrades av Medicinalstyrelsen under andra världskriget (Bondeson 1941).
Växten kallades kärrväppling och kråkfötter i Närke (Samzelius 1760). I Tysslinge sade man kärrklöver (ÖLM 1795) i Hammar bläcke och i Lerbäck ”träbläck, en sorts vattenväxt med vita blommor och tjocka blad som botade lungsot [tuberkulos]” (ÖLM). Det gamla namnet bläddring användes i Mellösa och Asker (Gyllehaal ms 1774). Korsblicka och munkakål m.fl. namn har också nyttjats i Närke (Djurklou 1860).