Ojämnt spridd ört i mullrika ädellövområden. Anmärktes som ”interiorem frequenter” [allm.] av Wahlenberg (1833) vilket tyder på att växtens förekomst inte gått tillbaka anmärkningsvärt. Dess växtplatser i Närke var möjligen fler innan ängsbrukets upphörande. Utbredningsbilden tyder på en viss inverkan av kalk och grönsten. I Viby noterade Nilsson (1978) ”45 lokaler, de flesta i N, tycks saknas i V och i stora delar av S”.