Åkerodlad kulturväxt av stor betydelse för folkförsörjningen genom tiderna. Förvildade ex. har noterats kvarstående i åkrar eller självsådda längs vägar och järnvägar, på tippar och i annan ogräsmark, ofta tillfälligt men har ”hållit sig kvar under åren” vid stambanan genom Viby (Nilsson 1978). Råg samlades tidigast vid Ölsboda i Nysund 1876 (R. Hartman, UPS).
De äldsta fynden av råg i Närke gjordes vid bl.a. Snarvi i Edsberg och antas vara från folkvandringstid på 400–500-talen och möjligen från vikingatid på 800–1000-talen vid Odensbacken och Breven i Asker samt Stockshammar i Askersund (Hjelmqvist 1955).
Bygdenamn och bruk
Under 1300-talet nämndes växten i Magnus Erikssons landslag (Holmbäck & Wessén 1962). Vid kyrkobygget i Kumla på 1470-talet ingick råg i smärre kvantiteter i maten till arbetarna (Lagerstedt 1946) liksom i lönen till underfogden vid Segersjö gård i Lännäs 1584 (Hellgren 1985). På 1500-talet var den en del av tiondet i Askers pastorat (Collmar 1964) och 1609 i Viby (Falkenberg 1943).
Råg nämns i inventarium till Örebro slott 1525 (Nordström & Dahlander 1908) och odlades 1553 vid Segersjö m.fl. ställen (J. Johansson 1896). På 1550-talet odlades den även vid Örebro slott, vid Kägleholm och Askersund kungsgårdar (Blomquist 1883, Forssell 1884). I Närke utgjorde råg drygt 47 procent av skörden 1606 (Hannerberg 1941).
Vid sina resor genom Närke såg Kalm (1746) rågodling i Viby och Linné att den ”såddes... norr om Askersund”. Den odlades vid vart hemman i Kräcklinge (Hedin 1754) . Bergström (1784) fann den på ”uppodlat gärde vid Skyllberg” i Lerbäck. F. J. von Aken odlade råg i Adolfsbergstrakten i Ånsta 1784 (Bagge 1785). I Örebrotrakten 1785 hade Drevon (1789) ”aldrig sett högre eller tätare råg”.
Råg ingick på 1600-talet i den s.k. landtogsgärden (Falkman 1860), en efterhand permanent krigsskatt, och Örebro skolas rektor fick tre åttondelar av lönen i råg 1615 (Karlson 1871). Den utgjorde en del av hospitalhjonens månatliga underhåll i Örebro (Bagge 1785).
I Tångeråsa fastställdes 1850 den s.k. ”Falkenbergska rågen” som årligen skulle säljas för underhåll av den Falkenbergska graven och som avlöning åt bl.a. skolläraren, barnmorskan och kyrkvaktaren samt till ”de fattiga” (Falkenberg 1942).
Flera fattigmansrätter innehöll råg (Keyland 1919a). Bl.a. fick man i Kvistbro äta rågmjölsgröt varje kväll. Det jästa vardagsbrödet bakades på råg och mjölet användes i den s.k. råriven, en slags pannkaka, liksom i lingonkakan. I Skagershult blandade man rågmjöl med renlav under nödåren 1824 och 1868 (Harbe 1947). Tillverkning av malt på råg är känd från Almby på 1850-talet (Waldén 1943b).
Rågmjölsgröten brukades i Gällersta, Lerbäck och Kil tillsammans med bl.a. honung mot bölder och kräftsår, i Sköllersta mot tandvärk (Saxon 1934b, Tillhagen 1958, ÖLM 1158) och i Tångeråsa mot värk i fingrar och händer (Harbe 1950). Före 1870-talet nyttjades den i Ekeby som medicin mot impotens av läkekunnige Anders Andersson i Björka (Davidsson-Friberg 2000). Saxon (1934a) berättade att man gav kreaturen rågmjöl mot förstoppning och i Hovsta rågkli vid ”idisslebrist”. Ek (1955) mindes från Örebro att kaffet kokades på råg ”som vi plockade på åkrarna”.
Mellansvenska halmtak tillverkades alltid av råghalm (Erixon & Nyman 1949). I Kräcklinge lades den löst på taken och stoppade i 8–10 år (Hedin 1754). Under nödåren 1867–1869 revs en del halmtak till djurfoder (Davidsson-Friberg 2000). Den obundna råghalmen kallades i Närke brathalm (Rietz 1862–1867).
I Kvistbro och Skagershult tillverkades rågmjölkakor formade till djurfigurer att hänga i julgranen på 1870-talet (Harbe 1956). Ett talesätt i Närke var ”Dä ä agnar og i den bästa rågen” (Saxon 1930).
Racksäters byordning i Götlunda förordade 1805 att flyghavren skulle bekämpas genom rågodling: ”Emedan Rågsädet bäst och säkrast utödar then skadlige Landt- eller Flyg-hafran; ty är högst angeläget at thetta sädet måste idkas, på the orter ther then samma sig inrotat” (Wikberg 1950).
Odling av svedjeråg var ”påfallande vanlig” 1628 i Glanshammar härad (Hannerberg 1941). Fallrågen såddes på svedjorna och växte på Skyllbergs egendom på avbränd utmark och blev ”övermåttan frodig” (Bergström 1784).
Odlingen på svedjeland i Lerbäck var begränsad eftersom den skedde i samband med kolningen på den avverkade skogen och utsåddes med höfrö för bättre foder och bete (Sahlgren ms 1825). Men vid Kärra sådde Skyllberg ut den över svedjor på 27 tunnland 1783 (Waldén 1949b).
Odling av fallråg på svedjorna skedde i Tångeråsa till omkring 1875 (Harbe 1956), i Almby till mitten av 1800-talet (Nordiska Museet E. U: 277), i Kvistbro, Nysund och Skagershult till 1890 (Harbe 1956), vid Stora Björstorp under Aspa bruk till 1898 (Blohm & Färg 1953b), vid Sörbytorp i Kvistbro till 1910 (Harbe 1956). ”Än idag kan man få se små bitar med fallråg inne i djupaste Tiveden” (Sernander 1922b).
Beträffande skörd av fallråg berättade Robson (1884) att odlingsförsök på åkerjord gjordes vid Aspa 1883: ”rågen... växte vackert... skörden ej uppgick till hälften af den för vanlig råg”. I Harbes (1956) uppteckningar över 1800-talets jordbruk sades från Skagershult att ”när di sådde fallarog, så skulle di så bra tunt, tre korn på e holkaka, sa di. De vart tjockt me rog ändå, den vax i stora toser”.
Det vanliga uttalet av artnamnet var räg, exempelvis i Lerbäck, Mellösa och Viby (Grill 1964, Olsson ms, Thorén ms 1930).
De odlade rågsorterna i Kil var förr enl. C. A. Carlsson (ms 1931) finsk Vasaråg, finsk Nylandsråg och svenskråg eller s.k. tuvråg och oktoberråg samt senare även midsommarråg. Vasa- och Nylandsrågen odlades i Närke från 1820-talet (Jonsson 1902). Den senare förkom i annonser i Örebro Tidning 1811.
I Hidingsta i Hardemo användes på 1850-talet utom Vasaråg och Nylandsråg östgöta gråråg och finska Eriksbergsrågen (Olsson ms). Av finska sorter såddes i Lännäs även Satakundaråg, Österbottenråg och Odessa (Melin ms 1930). Otröskad råg inköptes från Finland under 1800-talets nödår bl.a. till Kägleholm i Ödeby (Wikberg 1967). De finska sorterna undveks dock vid Latorp i Tysslinge (ÖLHK 1872). Fransk råg odlades ”förr flerstädes... nu ovanlig” (Gumaelius 1846).
Midsommarråg eller tuvråg har odlats från äldsta tider ”på svedjeland som på åker” (Arrhenius 1866). Odlingen hade ”på senare år ökat sig” inom Södra Närkes hushållningsgille (Robson 1884). Den odlades i Mellösa ”nu för grönfoder och skördas på eftersommaren och nästkommande försommar” (Thorén ms 1930). Museal odling skedde 1992 i Kumlatrakten.
Nyzeeländerråg från Svalöv odlades vid Sickelsjö i Götlunda 1879, Probsteyerråg odlades vid Körtingsberg i Viby och vid Trystorp i Tångeråsa på 1840–1850-talen (Jonsson 1902).
Svensk råg, svensk gråråg, senråg, höstråg, oktoberråg (vårråg), västgöta svinråg m.fl. sorter odlades i Närke ”sedan gammalt”. Svensk råg brukades allmänt enl. Befallningshafvanden (1842–1847) då den finska rågen minskade. Ryssaråg såldes i Örebro vid Skebäck 1826 (Harbe 1950). Den köptes till Mellösa nödåret 1868–1869 ”troligen en del därav till utsäde” (Thorén ms 1930). Ultunaråg odlades ”ej obetydligt” under 1870-talet (Jonsson 1902).