Två underarter förekommer, vilka troligen sällan hållits isär. Lämningar med kråkbärpollen är kända från Kilsbergens äldsta tundratid, sedan stranden började smälta fram längs inlandsisen under senglacialt–förborealt skede för 9 000 år sedan (Florin 1957, 1969). Vid Mosjömyren nära Laxå i Ramundeboda fanns lämningar i fjällsippetorven (Andersson 1906).
Se även: nordkråkbär Empetrum nigrum subsp. hermaphroditum och sydkråkbär Empetrum nigrum subsp. nigrum
Första fynd
Samzelius 1760 (utan frekvens eller lokal), ms 1758 (flerst. i Svennevad och på Tiveden).
Bygdenamn och bruk
I Edsbergs härad var förr ett allmänt bruk av kvastar tillverkade av kråkbärsris (Harbe 1956). Vid Lilla Kjettstaka på Tylöskog utbjöds kråkriskvastar av kring-resande under 1920-talet (Adolfsson 1977). Bären färgar rött (Gellerstedt 1831).
Växten kallades allmänt även i Närke kråkris (Samzelius 1760, ms 1758), kråkebär och kråkebärsris (Olsson ms, ÖLM 1732).