Läkeört, allm. på Närkeslätten och i Skogsbygdens kalkområden, f.ö. sälls.–spridd. I Hallsberg ”allm. som till synes spontan inom kalkpåverkade områden. Eljest förvildad i närheten av bebyggelse” (Dalhielm 1985). Av gammalt känd från bl.a. Herrfallsäng i Hallsberg (Gyllenhaal ms 1774).
Växten förekommer i lövbryn och gläntor, ekhagar, vid kalkbrott, på banvallar, ute i kanten av trädor, på Hjälmarens landvinningar, som trädgårdsogräs m.m., men försvinner när gräsmattor gödslas. Enl. ortsbefolkningen vid Lilla Ässkog i Gällersta 1929 fanns arten ”ej i trakten, gå ej ens att plantera” (Broddeson ms).
Gullviva uthärdar en viss igenväxning men tynade bort när den kalkrika Svartkärrängen i Hidinge/Vintrosa övergick i ljussvag gråallund och syntes sedan till utanför betesstängslet först efter insatt röjning och bete. Den överlever dock länge i glesare hassel- och asklundar. Förr sågs den i ”riktiga lövängar” (Broddeson) och växte ännu under 1990-talet i slåtterängsrester (Hallin m.fl. 1992b).
Vid Hagby äng i Tysslinge växte rikl. med gullviva över 1 000-tal m² 1991. I den kalkrika Sköllersta-trakten har Holmer (1978) sett väldiga bestånd av gullviva. Vid Vinala–Skruke räknade han 44 000 ex. eller 20 ex. per m² 1970. S om Fall såg han 10 000-tal ex. på 1960-talet och 200 m NÖ om torpet Tarstaberg 1 000 ex. i den granplanterade ängen 1993.
Den enskilt praktfullaste gullvivan skall ha växt på en ö i Sottern 1941: ”enastående... med 70–80 blommor enl. O. Liljeroth” (Broddeson ms). Arten samlades och såldes på torgen ”i massor” (Kierkegaard 1932).
Prydnadsodling av gullvivor är vanlig. Skogsödetomten Charlottenberg i Hidinge övergavs 1923 men ännu 1996 pryddes ruinerna av växten (M. Andersson).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo 1852 Blomberg, (LD).
Bygdenamn och bruk
Gullviva ingick i våra äldre farmakopéer (Hedbom 1919) och anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). ”På apoteken fås Primulae veris rot, ört och blomma. Roten luktar som anis och blomman som safran: lagd på dricka gör det wälsmakande och förwarar för syra: har hulpit dem, som warit beswärade af sömnlösa, swindel och hufwudwerk. Blommorna med saften af bladen kokade i miölk och någon tid drucken, har hulpit från gammal hufwudwärk. Bladen späda brukas i sallat, älliest goda i grönkål, och pankakor. Af blommorna inblötta uti watn eller win med tillagda citroner och socker, tillagas det bekanta oxläggerwinet, som är en angenäm och hiärtstyrkande drik. På Brenwin läggas också blommorna, gifwer det en behaglig färg och smak” (Samzelius ms 1758).
Gullviva presenterades som Närkes landskapsblomma i Svenska kalendern 1909 (tryckt 1908). Den kallades i Närke allmänt oxlägger, oxläggar eller oxaläggar (Samzelius 1760, ÖLM 449) men i Mellösa också ekslägger (Nerén 1944) och i Asker yxlägger (ÖLM). Oxlägger-namnet tycks vara av 1500-talsursprung i Sverige, gullviva dök upp först hundra år senare (Lyttkens 1904–1915).
Lokaler
Med dubbla/fyllda blommor
Dessa tycks enl. Holmers specialinventering av odlade och ev. förvildade ex i Hallsberg 2008 vara ganska ovanliga.
Askersund Lerbäck Axsjöfallet, hävdad torpmark, 1 gulblommigt ex 2008 B. Nordzell.
Hallsberg Bo bakom gamla skolan 1991 Holmer. Hallsberg Samsala 488 633, gräsmatta 1999 Holmer. Hallsberg Krokvägen 27, 1 planta 2008 Holmer. Sköllersta Pålsboda, Svalstigen 4, ”onormalt stora, växer som ogräs” 2005 Holmer. Viby Ånnebrunn 500 527, sommarstugetomt 1980-talet, härifrån inplanterad till Svalstigen i Pålsboda Holmer.
Med svavelgula blommor
Hallsberg Hallsberg kyrkan 1943 Kjellmert (S).
Örebro Almby flerstädes (Lundelius 1910). Tysslinge Latorp (Lundelius 1910).
Med rödaktigt blombräm
Formen med m.l.m. rödbrämig krona kan förmodas vara en gammal odlad sort som numera är på stark tillbakagång. Den odlades vid landskyrkan i Askersund som gravprydnad 1992. Flera olika typer förekommer som till utseende är olika men växer blandat i bestånden.
”Jag har sökt men aldrig funnit röda långt ute i obygden på lokaler med gula gullvivor. Om den setts där har det också funnits en gammal husgrund någonstans i närheten. Formen förefaller onekligen vara människogynnad” 2008, Holmer.
Vid en specialinventering 2008 i Hallsberg fann Holmer 151 rödblommiga plantor i gräsmattor och vägslänter på 26 lokaler. Formen är nu känd från ett 40-tal lokaler och kan förmodas vara ganska ovanlig som odlad eller förvildad vid bebyggelse i hela Närke.
Förvildade rödbrämiga bestånd:
Askersund Askersund Stjärnsund 258 499, skräpgrop, 1 ex 1992 !. NO om Limsjön 262 476, torpruin 1990 !. Askersundsby 301 475, rugge i landsvägsdike nära gård 1992 !. Lerbäck Multna 307 563, 1 ex i tät grupp bland 15 gulblommiga 1982 (Hallin ms). Bunken 350 538, 1982 (Hallin ms). Solberga äng, 1 tuva 2006 (Nilsson ms). Axsjöfallet, hävdad torpmark, röd- och orangeblommiga ex inblandade bland gula 2008 B. Nordzell.
Hallsberg Bo bakom gamla skolan 1991 Holmer. Hallsberg Ö om Kolafallet 498 684, sandtag och tipp, 6 ex i tjockt gräs tillsammans med gulblommiga 1993 !. Herrfallsäng 503 677, V-delen, enst. i ett stort bestånd av gulblommiga 1990 !. Sköllersta Mörkasbo, vägdike 1956 U. Starbäck (S/THa & ISe). Ö om Tarstaborg 528 738, 1990-talet Holmer. Vibbanbo 510 784, vägskälet 1975–1990-talet Holmer. Pålsboda, vägslänter och vägkanter, flera lokaler 2008 Holmer. Lyngden, ödetomt, 5 plantor 2008 Holmer. Svennevad kyrkan 1943 G. Kjellmert (S). Södra Glottra, vägslänt, 5 plantor 2008 Holmer.
Kumla Ekeby 1889 A. Jansson (OREB). Kumla Norra Mossby 547 672, spars. 1991 !.
Örebro Almby Glashyttan, förvildad i hage strax utom gård 1931 (Sernander 1933). Larsgården 711 738, odlad och spridd i omgivningen 1993 !. Glanshammar Husby 746 757, förvildad 1958 (Nilsson ms). Skölv 776 776, odlad och förvildad 1982 (Nilsson 1986). Tysslinge Garphyttan 761 504, 50 m NV avtag till Nyhammaren, i gräs intill hage, 1930–1990-talen N. Niordson. Vintrosa kyrkan, gräsmatta, 5 ex bland gulblommiga 1994 !.
Arboga Götlunda Johannneslund, vägren, 1 ex 1984 !. Med dubbla/fyllda rödbrämiga blommor
Hallsberg Hallsberg Krokvägen 27, 2 plantor 2008 Holmer.
