hässlebrodd
Milium effusum
Mer information om arten

Lund-, bryn och gläntart, allm. i glesa mull- och näringsrika ädellöv- och barrskogar. I Svennevad och Viby fann Kjellmert (1947) resp. Nilsson (1978) 1 resp. 60 lokaler. I Hammar och Lerbäck var arten ”mkt sälls., av mig förgäves eftersökt” (Sergerström 1932). Den saknas inom stora delar av Skogsbygden. En enda lokal sågs i Garphyttan–Ånnabodatrakten i Tysslinge NV om Solberg nedom en ”sydväxtbrant” (Löfgren 1994).

Vid norra Hjälmarstranden är hässlebrodd allm. och saknas inte ens i tätvuxna ädellövlundar där den kan bli långlivad utan att blomma. Rika bestånd utbildas efter ingrepp genom röjning och gallring.

Hassellundar, ängsgranskogar, ekhagar, herrgårdsparker m.m. är vanliga växtplatser. Den har flera gånger setts i utdikade kärr och 1989 på en myr bland skvattram och revlummer vid Hjälmarsholmsmossen i Mellösa.

Arten är enl. Malmgren (1982) beteskänslig. Broddeson (ms) såg en massförekomst ratas av kor.

Första fynd

Linné 1755 (Närke [indirekt]). Samzelius 1760 (flerst.), ms 1758 (”På Tiwen wid Ekeberg”). Örebro Landshövdingens holme 1840 Hamnström (LD).

Bygdenamn och bruk

Namnet hässlebrodd användes i Närke (Linné 1755) m.fl. ”Bladen lukta nästan som Melilot, hwar af det grant kännes ifrån de öfriga gräsen. Fördrifwer mått och mal ifrån kläder” (Samzelius ms 1758).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.