Grönsak, läke- och köksväxt, förvildad genom utkast eller frövaror i vägkanter, bangårdar, klövervallar etc. Ett dussin fynd av förvildad cikoria har gjorts efter 1980. Mellan Ekeby och Hidingsta i Gällersta såddes den in på 1980-talet i vägkanterna och spred sig på flera ställen i närheten 1989–1992. En åker vid norra utfarten av Mosås i Mosjö stod full av växten 2000. Vid Hult i Lerbäck antecknades 100 ex. i en hage 2006 (Nilsson ms).
Cikoria är känd från Skåne under 1000- eller 1100-talet, möjligen som odlad (Hjelmqvist 1991), och som vildväxande i Närke från mitten av 1700-talet. Den införskrevs av Ebba Månsdotter Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro under 1500-talets sista år (Fries 1895). Cikoria odlades i Örebro trädgårdar enl. Bagge (1785) och sågs förvildad vid vägen till Karlslund i Längbro av Hamnström (1842).
Första fynd
Samzelius ms 1758 (vid Örebro och Ekeby). Götlunda Årängen [1850–1860-talet] Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Cichorii rot, ört och blommor. Roten af den willa är beskare, men den som planteras är lindrigare: den förra tiänligast i apotheket och den senare i köket. Är besk styrker därför magen och niurarna, är god i hektik [feber], miältsjuka och melancholie. Saften med ölostwasla öpnar obstructioner. Watn destillerat af blommorna är godt för ögonen, när de därmed twättas. Sirap-en laxerar, och kan för sin lindriga operation gifwas åt späda barn...” (Samzelius ms 1758).
Cikoria anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och ingick i Svenska farmakopén 1–4 (1775–1817). Den odlades för att dryga ut kaffet under 1800-talet i Hardemo (Olsson 1933). Följande uppteckning från 1936 om kaffe av stensöte-Cikoria är hämtad från Kil, möjligen ett minne från första världskriget:
”Trädgårdsodlat, föga njutbart – vacker färg, dålig smak, beskt och sött, brr!... en fruktansvärd upplevelse!!!... som liten gosse ”fägnad” på ”kaffe”. Med verkligt dödsförakt drack jag första koppen... och knallade sen på... mot hemmet. Vad jag då kände och tänkte, ja det utsäger sig bäst om jag väljer några ord av en annan närkings man: Jag mådde som en hund i en brunn med ett stort lock över...” (ÖLM 1158).
