revfingerört
Potentilla reptans
Starkt kulturgynnad läkeört, delvis allm., exempelvis noterad på 50 lokaler i Viby (Nilsson 1978). Växtplatser är vägkanter, järnvägsgrus, sandstränder, grustag, sandjordsåkrar, varphögar etc. Asplund (1925) antecknade arten från kolbottnar i Garphyttans nationalpark.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Hidinge Lanna högar, Svennevad). Örebro 1853 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Pentaphylli rot och ört” (Samzelius ms 1758). Den är känd från Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). Örtens medicinska verkan är enl. modern vetenskap ”adstringerande, antidiarroisk, febersänkande” (Sandberg m.fl. 1983).
Dess namn i Närke var femfingersört (Samzelius 1760) eller fårtarmar (Rietz 1862–1867).